Ta jiddret mellan den stackars dörrvakten och den stackars
politikern till exempel. Babak Jamai och Anna Sjödin (gissa vem som är
politiker respektive dörrvakt). Jag har varit på en hel del krogar, stött på
tonvis med våldsamma dörrvakter och minst lika många våldsamma kroggäster.
Båda grupperna kan bete sig som svin.
Trots de båda deltagarnas historier, som gör det uppenbart att minst en av
dem blåljuger, är det omöjligt att avgöra vem som gjorde vad. Klassiskt
ord mot ord i en diskussion som skulle ha vunnits av dörrvakten om det inte
var offentliga Anna Sjödin featuring Leif Silbersky som var motpart. Ändå
har mängder av vänstertidningar, vänsterbloggar och vänster-tv mer eller
mindre gett Sjödin sitt stöd. På samma sätt har högermotsvarigheterna fördömt
och ironiserat över hennes beteende. Det måste ha varit ovanligt många på
Crazy Horse den där kvällen som såg vad som verkligen hände.
Lika tydligt uppdelat är det i debatten kring Muhammed-bilderna och rasande
muslimer. Mycket arg retorik från fanatiker på båda sidorna.
Vilken sida står då jag på? Håll i er nu.
Jag skiter i det.
Eller rättare sagt, jag skiter i att välja sida. Jag tycker det är
lika idiotiskt som alltid när stora grupper människor styrs av vad religiösa,
och avlönade, ledare säger att Gud vill att de ska göra. Som om Allah
skulle bry sig en sekund om någon eldade upp en risig skandinavisk ambassad i
hans namn. Lika töntigt tycker jag att det är när en dansk tidning
publicerar bilder som ironiserar mer över svartmuskiga och konstiga araber än
över Muhammed som religiös profil. Tryckfrihet är så klart galet fint, men
det finns gränser för hur slarvigt man får klumpa ihop över en miljard människor,
till och med i en demokrati.
Ändå tar medier och medelsvenssons ställning. För yttrandefrihet eller för
dissade muslimer. Nästan som om vi människor måste välja. Jag tror att det
tyvärr ligger i tidens anda och i västerländsk tradition överhuvudtaget
att alltid polarisera och dela upp. Blatte mot svenne, kristendom mot islam,
kapitalist mot kommunist. Själv gillar jag att suga i mig information och åsikter
från båda sidor, och ibland välja sida och ibland inte. Jag tror att
debatten kring både våld på krogen och tryckfrihet vs. religion skulle må
bra av att fler tog ett steg tillbaka och erkände för sig själva att alla
situationer inte är tillräckligt svarta eller vita för att man ska kunna göra
ett klockrent ställningstagande. Det är läskigt att inte veta exakt vad man
ska tycka, men grymt spännande också.
DAN BLOMBERG
|
|
|
|