Publicerat 6 oktober 2006 05:48
Kvinnliga fångar i det ökända Evin-fängelset i Teheran fotograferade i juni i år, då internationella medier för första gången fick besöka fängelset.
Sju iranska kvinnor och två män är i Iran dömda till döden genom stening på grund av äktenskapsbrott, uppger Amnesty International. Tillfälligt stopp för sådana dödsstraff infördes i Iran 2002. Men i maj uppges en man och en kvinna ha blivit avrättade genom stening.
Att avrätta gifta personer som begått äktenskapsbrott genom
stening utgår från en extrem tolkning av den islamiska lagen, sharia.
Enligt Amnesty International är dödsstraff genom stening för otukt (när
en gift person är otrogen) inskrivet i strafflagen i sex länder:
Afghanistan, Iran, Förenade arabemiraten, Jemen, norra delen av Nigeria
samt Sudan.
– Men på senare år känner vi endast till att sådana straff har
verkställts i Afghanistan och Iran, säger Elisabeth Löfgren, presschef
på Amnestys svenska sektion.
Koranen rekommenderar piskrapp för otukt. Dödsstraff för otukt omnämns
i de omtvistade haditherna, berättelserna om profeten Mohammeds lära och
leverne.
Enligt en modern islamisk rättstolkning måste sharialagen
omtolkas till sin samtid. Turkiet försökte för två år sedan
kriminalisera otrohet inom äktenskapet och straffa det med upp till tre
års fängelse, men förslaget drogs tillbaka efter inhemsk och utländsk
kritik.
I Iran är dödsstraff genom stening synnerligen omtvistat, inte
minst bland advokater och människorättsförsvarare, men också bland
dissidenter inom det shiitiska prästerskapet. Repressionen mot oliktänkande
mullor är dock hård. Det finns särskilda domstolar för präster, där
regimkritiska mullor riskerar att dömas till fängelse.
Modernisterna inom prästerskapet i Iran har en annan syn än
regimen på frågor som rör kvinnors rättigheter, demokrati och den
islamiska strafflagen.
Vid islams födelse, på 600-talet, var det bibliska inflytandet
starkt på den Arabiska halvön, med dess öga för öga och tand för
tand.
Islams födelse innebar också ett steg framåt i rättstolkningen
jämfört med tidigare gamla stamtraditioner.
Bland de dömda finns kvinnor som misshandlats, tvingats till prostitution
eller nekats skilsmässa.
Fyrabarnsmamman Ashraf Kalhori, 37, fängslades 2002 och har suttit i Evin-fängelset
i Teheran sedan dess. Hon är dömd till döden genom stening.
Bakgrunden till Ashraf Kalhoris öde är att hon försökte få skilsmässa,
men nekades detta av en domare. Hennes man råkade i gräl med en granne,
Mahmoud Mirzaei, som dödade maken.
Ashraf Kalhori beskylldes av polisen för att ha haft en affär med grannen, något
hon först erkände men sedan tog tillbaka. Barnen, nu mellan 9 och 19 år,
har hon inte sett sen hon greps för fyra år sedan. Hon är också dömd till
femton års fängelse för medverkan till mord.
Men otroheten ska straffas med döden och avrättningen av fyrabarnsmamman var
tänkt att verkställas i juli. Men hennes advokat, Shadi Sadr, lyckades få
uppskov och har överklagat domen, enligt Amnesty International.
I iranska fängelser sitter sex olyckssystrar och två olycksbröder till
Ashraf Kalhori. Dödsdomarna har kommit till Amnesty Internationals kännedom
via iranska människorättsaktivister.
– I några fall har advokaterna lyckats få uppskov eller resning, säger en
expert vid Amnestys
huvudkontor i London.
Två av de dödsdömda uppges ha blivit tvingade till prostitution, som
exempelvis den misshandlade Kobra Najjar vars man var heroinmissbrukare. En
kund till henne dödade den drogberoende mannen. Mördaren dömdes till döden
(dock inte genom stening) men benådades av offrets familj sedan han betalat
kompensation, eller blodspengar, till dem.
Kobra Najjar dömdes till åtta års fängelse för medverkan till mordet på
sin man och till döden genom stening för otrohet. Hon har avtjänat sitt fängelsestraff
och dödsdomen kan verkställas när som helst.
En nådeansökan har lämnats in för Kobra Najjar, uppger Amnesty som genom
en internationell kampanj mot steningsstraffen hoppas kunna rädda de dödsdömda
i Iran. Stening strider mot den Internationella konventionen om medborgerliga
och politiska rättigheter, som Iran har ratificerat.
Men grundregeln i den iranska strafflagen är att gifta män och
kvinnor som begår äktenskapsbrott straffas med döden genom stening (dock
med några undantag, exempelvis för gifta kvinnor som har en affär med en
minderårig). Ogifta får ett relativt sett ”lindrigare” straff i form av
piskrapp.
Men steningsdöden för den som är gift och otrogen ska verkställas på det
mest plågsamma tänkbara sätt: den dödsdömda grävs ned i marken och
stenarna som kastas ska enligt strafflagen ”inte vara så stora att de kan döda
en människa genom ett eller två kast, och inte heller så små att de inte
kan kallas för stenar”.
Några bilder av de dödsdömda har Amnesty International inte fått tillgång
till.
År 2002 utfärdade rättsväsendet i Iran ett moratorium (tillfälligt stopp)
för avrättning genom stening. Men enligt Amnesty avrättades en man och en
kvinna på detta vis i maj i år vid en begravningsplats i Mashhad i östra
Iran.
Bitte Hammargren