I början av december stack chefen för CIA, Porter Goss, till Turkiet. Hade
han varit svensk hade han säkert fastnat i Alanya och supit skallen av sig på
klassiskt klassigt svenskt manér. Men nu är Goss chef för en av världens
mest inflytelserika säkerhetstjänster så Alanya fick stå åt sidan till förmån
för politiska möten i Ankara. Bland annat fick Goss chilla med Turkiets
premiärminister Tayyip Erdoran. Förutom att diskutera PKK, Guantanomofångar
och mystiska CIA-flygpolan som zickzackar sig runt i Europa, kom Iran att bli
ett stort samtalsämne.
När resten av världen diskuterade Irans chanser i det stundande världsmästerskapet
i fotboll var det Iran som potentiell kärnvapenmakt som var huvudfrågan i
– Ankara. Enligt turkiska dagstidningen Cumhurriyet ville Goss bland göra
Turkiet uppmärksamt på att luftangrepp mot Iran kunde bli verkliga om
iranierna inte la av med sin kärnkraftsverksamhet.
För drygt fyra år sedan, några timmar efter att jag i direktsänd TV sett
hur World Trade Center rasat samman, pratade jag på telefon med en kompis. Vi
spekulerade i hur lång tid det skulle dröja innan Irak invaderades. Ett par
år tippade vi. Tyvärr känns det nu lika uppenbart att Iran är näste man
till amerikansk rakning. Jag säger tyvärr eftersom det kommer att vara en
lika misslyckad idé att tjafsa med Iran som det var att spränga Irak till
demokrati. Ett Iran som under mer än ett kvarts sekel varit lika
fundamentalistiskt som Carola på långfredagen kommer inte att bli
demokratiskt över en natt.
USA har börjat ladda inför att skjuta bort ayatollorna, och visst,
det kommer nog inte att gråtas några gigantiska floder runt om i världen
och Iran om de försvinner. Frågan är bara vad som händer sen.
Hundratusentals civila offer för ”precisionsbomber”? Ett land där
hundratals små grupper med olika idéer om hur landet borde styras gör allt
för att få sin vilja igenom? Amerikanska trupper som blir tvungna att stanna
kvar bra mycket längre än planerat?
Iran och Irak har genom åren varit sammansvetsade genom både krig och fred,
och nu ser det onekligen ut som att Iran kommer få genomgå samma turbulens
som Irak fått göra de senaste åren. Frågan är bara när det drar igång.
Jag tippar augusti. Få saker går upp mot lukten av napalm i sensommarnatten.
 |