Iran provocerar omvärlden
Det triumfatoriska tillkännagivandet att
Iran uppnått förmåga att anrika uran är en provokation mot omvärlden.
Men att döma av reaktionerna i USA och Israel är inte militär vedergällning
att vänta, åtminstone inte på kort sikt.
Genom att producera uran
och förklara Iran som "nukleär stat" ställer landets
fundamentalistiska ledare världen inför fullbordat faktum. Iran struntar
i uppmaningarna från FN:s säkerhetsråd och Internationella
atomenergikommissionen (IAEA) om att avstå från anrikning.
Flera års förhandlingar med de tre EU-länderna Frankrike, Storbritannien och Tyskland framstår som ett spel för galleriet. Irans islamister har uppenbarligen aldrig tänkt ge efter för påtryckningar.
Det betyder inte att USA inom en nära framtid har för avsikt att stoppa det nukleära programmet med militära medel, tills vidare är det diplomatiska ansträngningar som gäller. Hur FN ska agera är osäkert, men ett möjligt beslut om sanktioner kan dröja.
Iran har full rätt att anrika uran för fredlig kärnkraftproduktion, anrikningen strider inte mot internationell rätt eller mot det internationella icke-spridningsavtal för kärnvapen som Iran ratificerat.
Skälet till att omvärlden vill stoppa produktionen av klyvbart material är hotet om att Iran skaffar kärnvapen.
Misstankarna är väl grundade även om Iran förnekar att avsikten är kärnvapenproduktion. I 18 år dolde Iran sitt kärnforskningsprogram för omvärlden och ännu saknas öppenhet i alla detaljer.'
Den anrikning som Iran, enligt uppgifter från landets president Mahmoud Ahmadinejad, lyckades med i måndags är endast ett litet steg på vägen mot en industriell anrikning som planeras komma i gång om ett år. Endast 164 centrifuger användes för att nå en anrikningsgrad på 3,5 procent. För att framställa vapenuran krävs att tusentals centrifuger samordnas och anrikar uran till mer än 80 procent.
Dit är vägen lång och experter räknar med att Iran behöver bortåt tio år för att producera kärnvapen.
Israeliska experter hävdade nyligen att det bara handlar om månader innan Iran behärskar tekniken för att framställa kärnvapen.
Det kan bero på att Israel känner sig mest hotat av iranska kärnvapen, inte minst därför att Irans president hotat utplåna landet. Israeliska politiker och militärer har också sagt att Israel inte kan leva med iranska kärnvapen. Krav har ställts på att det iranska kärnprogrammet ska slås ut genom flygbombningar precis som israeliskt flyg förstörde den irakiska reaktorn i Ozirak 1981.
Iran har lärt av den irakiska erfarenheten och spritt sina nukleära anläggningar till kanske 70 platser och byggt fabriker och laboratorier under jord. Israeliskt flyg skulle möjligen klara att åsamka skador men för större resultat krävs amerikanska insatser.
USA:s vicepresident sade för en månad sedan att "vi kommer inte att tillåta att Iran har kärnvapen" men de senaste dagarna har president George W Bush klargjort att det är en diplomatisk lösning som gäller och att allt annat är "vilda spekulationer".
Möjligen har Bushadministrationen ingenting emot att rykten om militärinsatser sprids för att sätta press på Iran. De kan också tjäna syftet att få Kina och Ryssland mer villiga att stödja sanktioner mot Iran i säkerhetsrådet.
Det USA och Israel (som redan har kärnvapen) skulle kunna uppnå med att slå ut ett iranskt kärnvapenprogram är att undanröja framtida hot, förhindra att Irans inflytande ökar och att en kärnvapenupprustning sprids i regionen.
Riskerna är samtidigt betydande och militära attacker kan skapa större problem än de löser.
Iran skulle med stor sannolikhet slå tillbaka med terroristdåd.
USA:s anseende och inflytande skulle allvarligt försämras både i Europa och i den muslimska världen.
Oljepriserna skulle sannolikt rasa i höjden.
En av USA:s mest inflytelserika säkerhetspolitiker, president Jimmy Carters rådgivare Zbigniew Brzezinski, varnar i onsdagens Washington Post för att krig med Iran skulle betyda slutet för USA:s ledarroll.
- Världen skulle fördöma oss, sade Zbigniew Brzezinski.
Flera års förhandlingar med de tre EU-länderna Frankrike, Storbritannien och Tyskland framstår som ett spel för galleriet. Irans islamister har uppenbarligen aldrig tänkt ge efter för påtryckningar.
Det betyder inte att USA inom en nära framtid har för avsikt att stoppa det nukleära programmet med militära medel, tills vidare är det diplomatiska ansträngningar som gäller. Hur FN ska agera är osäkert, men ett möjligt beslut om sanktioner kan dröja.
Iran har full rätt att anrika uran för fredlig kärnkraftproduktion, anrikningen strider inte mot internationell rätt eller mot det internationella icke-spridningsavtal för kärnvapen som Iran ratificerat.
Skälet till att omvärlden vill stoppa produktionen av klyvbart material är hotet om att Iran skaffar kärnvapen.
Misstankarna är väl grundade även om Iran förnekar att avsikten är kärnvapenproduktion. I 18 år dolde Iran sitt kärnforskningsprogram för omvärlden och ännu saknas öppenhet i alla detaljer.'
Den anrikning som Iran, enligt uppgifter från landets president Mahmoud Ahmadinejad, lyckades med i måndags är endast ett litet steg på vägen mot en industriell anrikning som planeras komma i gång om ett år. Endast 164 centrifuger användes för att nå en anrikningsgrad på 3,5 procent. För att framställa vapenuran krävs att tusentals centrifuger samordnas och anrikar uran till mer än 80 procent.
Dit är vägen lång och experter räknar med att Iran behöver bortåt tio år för att producera kärnvapen.
Israeliska experter hävdade nyligen att det bara handlar om månader innan Iran behärskar tekniken för att framställa kärnvapen.
Det kan bero på att Israel känner sig mest hotat av iranska kärnvapen, inte minst därför att Irans president hotat utplåna landet. Israeliska politiker och militärer har också sagt att Israel inte kan leva med iranska kärnvapen. Krav har ställts på att det iranska kärnprogrammet ska slås ut genom flygbombningar precis som israeliskt flyg förstörde den irakiska reaktorn i Ozirak 1981.
Iran har lärt av den irakiska erfarenheten och spritt sina nukleära anläggningar till kanske 70 platser och byggt fabriker och laboratorier under jord. Israeliskt flyg skulle möjligen klara att åsamka skador men för större resultat krävs amerikanska insatser.
USA:s vicepresident sade för en månad sedan att "vi kommer inte att tillåta att Iran har kärnvapen" men de senaste dagarna har president George W Bush klargjort att det är en diplomatisk lösning som gäller och att allt annat är "vilda spekulationer".
Möjligen har Bushadministrationen ingenting emot att rykten om militärinsatser sprids för att sätta press på Iran. De kan också tjäna syftet att få Kina och Ryssland mer villiga att stödja sanktioner mot Iran i säkerhetsrådet.
Det USA och Israel (som redan har kärnvapen) skulle kunna uppnå med att slå ut ett iranskt kärnvapenprogram är att undanröja framtida hot, förhindra att Irans inflytande ökar och att en kärnvapenupprustning sprids i regionen.
Riskerna är samtidigt betydande och militära attacker kan skapa större problem än de löser.
Iran skulle med stor sannolikhet slå tillbaka med terroristdåd.
USA:s anseende och inflytande skulle allvarligt försämras både i Europa och i den muslimska världen.
Oljepriserna skulle sannolikt rasa i höjden.
En av USA:s mest inflytelserika säkerhetspolitiker, president Jimmy Carters rådgivare Zbigniew Brzezinski, varnar i onsdagens Washington Post för att krig med Iran skulle betyda slutet för USA:s ledarroll.
- Världen skulle fördöma oss, sade Zbigniew Brzezinski.