Publicerad 2006-05-10
07:23
Alla muslimer är inte galna
krönika 10 maj
2006. Islam och muslimer? Alltid något
fuffens på gång. Skäggiga män som vill införa Sharia, skumma terrorister
och förslavade kvinnor under svarta hucklen.
|
|
|
|
|
|
|
|
Nyligen stod ”Uppdrag
granskning” för dokumentärer om tokiga fanatiker i Sverige, en favorit i
repris. Som på beställning rullar reaktionerna igång – det suckas kring
fikabord, debattörer och kolumnister spär på kritiken och någon politiker
(som förstås inte känner en enda muslim) klämmer in ett smaskigt utspel för
att visa handlingskraft. Yeah, här finns det enkla poäng att plocka!
Släng fram ett saftigt citat från Koranen eller berätta om en heltäckt
slöjtant som inte tog i hand och vips har du en story. Krydda gärna det hela
med hedersmord, könsstympning när du ändå är igång. Det muslimska motståndet
består ju bara av galna muslimska företrädare, så fältet är fritt. Bara
att panga på.
Men hey…vänta nu lite. Pausa eller sänk volymen ett ögonblick. Bakom alla
vilda påståenden finns det hundratusentals ”ofarliga” muslimer i Sverige.
De får stå för a-l-l skit som människor från Mellanöstern gör sig
skyldiga till och a-l-l skit folk tror att de gör sig skyldiga till. En vanlig
föreställning är att ju mer muslim någon är, desto mer galen och kvinnoförtryckande
är personen i fråga.
Det var ungefär med den inställningen jag för några år sedan började
jobba extra på en fritidsgård i Botkyrka där det hängde en massa
invandrarkillar från Mellanöstern. Oj, vilka kulturkrockar det uppstod.
Trots att jag har rötter i Kurdistan framstod jag som ett ufo för många av
ungdomarna. ”Har du rymt från din familj?”, frågade någon nyfiket
eftersom jag bodde ensam och ogift. Och när jag vid något tillfälle hamnade på
samma nattbuss som några av dem utbrast dem ”Vaaa…va, har…har du varit
ute till nu…och FESTAT?!” Hah, som om de själva inte hade det.
Själv tyckte jag att det var skitkul att förvirra dem utan att lyfta ett
finger. De fick en ny bild av hur en kurdisk tjej kan vara. Också jag lärde
mig och upptäckte saker om dem. Jag lärde mig att de respektfulla, toleranta
och artigaste på fritidsgården var de muslimska killarna. Japp, du läste rätt,
det var de killar som kom från troende familjer (de är inte alls särskilt många).
De gapiga killarna var däremot identitetsförvirrade, kom från trassliga
familjer och drogs till dåliga saker oavsett om de hittade det i koranen,
bibeln, internet eller på Plattan.
Verkligheten är aldrig så simpel som det görs gällande i debatten om
muslimer. Själv är jag inte troende för fem öre, hokus-pokus är liksom inte
min grej. Det här hade lugnt kunnat sluta som ännu en i raden av simpla texter
om hur hemskt allt är med muslimer och islam. Som tur är lärde jag känna
killarna i Botkyrka.
SAKINE MADON
Stockholm
City