När jag dumsurfade i går kväll såg jag följande
tre toppnyheter: Asylsökande
man har hällt bensin på sig själv eftersom han och hans familj inte får
stanna i Sverige. En
bomb har exploderat i New York och sprängt ett helt hus. Den
tjetjenske rebelledaren Basajev är mördad. Alla tre nyheterna kan – för den som vill – på något diffust sätt
läggas till högen som folk grundar sin uppfattning om islam på. Asylsökande
– säkert galna muslimer. Bomb i NY – säkert muslimska terrorister som slår
till igen. Basajev – muslimsk terrorist, äntligen död. Den som läser tidningar, ser på tv, följer samhällsdebatten
och inte förhåller sig något skeptisk till islam och muslimer måste vara en
underlig människa. Med en sådan press kring islam och dess koppling till galna
terrorister är det helt enkelt inte konstigt. Det sa Tariq Ramadan i Almedalen i förra veckan. Ramadan
är chef för en europeisk muslimsk tankesmedja och gästprofessor i Oxford.
Broderskapsrörelsen och Sveriges muslimska råd ordnade ett seminarium och
Ramadan inledde med att prata om muslimer i Europa. Han betonade att det finns tre problem. De är okunnigheten om islam och
muslimer, misstänksamheten mot muslimer och misstro mellan ”gamla” och
”nya” européer. Europa går igenom en identitetskris, där det gamla formas
om. Europa måste hitta ett nytt och mer inkluderande ”vi”, men okunnigheten
om ”de där” gör det omöjligt. Det hänger ihop med misstänksamheten mot
muslimer. Frågor som ”Vad vill de egentligen? Är de här för att islamisera
oss?” gör en ömsesidig tillit omöjlig. Därför, påpekade Ramadan, måste Europa inse att den
muslimska gemenskapen är precis lika komplex som den kristna. Nästan alla
europeiska muslimer är som vilka medborgare som helst, som respekterar de lagar
de lever under. Och en hörnsten i europeiska lagar är just
religionsfriheten. Uppfattningen att det inte går att vara europé och muslim
begränsar såväl människor som kontinenten. Tariq Ramadan medgav under seminariet att muslimer har problem – företeelser
som tvångsäktenskap och kvinnlig omskärelse finns i allra högsta grad. Men det är just muslimers problem, inte religionen islams. Den generalisering som förekommer, byggd på få enskilda muslimers handlingar,
tillåts forma den allmänna uppfattningen om alla som bekänner sig till islam. Jag lyssnade till Ramadan i en sval kyrka i Visby och minns
att jag tänkte att det knappast är någon som anklagar alla kristna för att
vara galna mördare bara för att en Knutbypastor råkar vara galen. I dag tänker jag på bomben i New York som skakade ett helt kvarter i måndags
kväll. Det var ingen terrorist. Det var en man som förlorat en skilsmässostrid
och därför sprängde ett fyravåningshus. Men det spelar nog ingen roll. Människors
mentala bilder och
känslan av sakernas tillstånd har redan satt sig.