Publicerad 2006-07-27 12:10

Jag tar demokratin i kragen

krönika 27 juli 2006. Dansbandsmusik, Degerfors IF och demokrati. Tre saker som betyder absolut ingenting för mig. Japp, du läste rätt, säg inget till Göran. Jag tar demokratin i kragen, örfilar den och eldar upp den. Demokrati schmemokrati.

Något jag däremot gärna ställer mig bakom med både hjärta och hjärna är alla människors lika värde och rätt att själva bestämma över sina liv. Alla människors rättighet och skyldighet att rösta fram de företrädare som de vill ska styra sitt land.

Jag tror på ett demokratiskt samhälle där en människas liv är okränkbart och där ingen behandlas annorlunda än någon annan för att de har ont om cash eller för mycket pigment i huden.

Ibland försvarar vissa debattörer och politiker det som händer i krigssituationer med att ”vi gör det i demokratins namn” eller ”skillnaden mellan en kula i huvudet och en kula i huvudet är att den ena kulan kommer från en demokrati”.

Tjurskit säger jag.

Ta det som händer i Mellanöstern till exempel. Man kan tycka vad man vill, och i frågor om Mellanöstern brukar åsikter vara vanligare än tribal-tatueringar på Göta källare.

Men att gå från åsikter till att hyckla om att den ena sidan skulle ha mer rätt än den andra att mörda civila känns bara vidrigt.

När Israels raketer, kidnappningar och mord rättfärdigas med att de är en demokrati känner jag för att ta den demokratin och stoppa den i påsen med mina dansbandsskivor.

Det finns vissa saker som gäller i alla krig, oavsett tidsålder och deltagande parter.

Barn kommer att lemlästas, kvinnor våldtas, städer förstöras, män skjutas och maten ta slut.

Så var det under andra världskriget, så var det under det amerikanska inbördeskriget och så är det i gränstrakterna mellan Israel och Libanon.

Sen kan man kalla den ena sidan för demokrater och den andra för terrorister hur länge man vill, när solen går ner står båda sidornas soldater där med ihjälsprängda barn på sina samveten.

Det finns egentligen aldrig två sidor i ett krig. I så fall skulle krigen aldrig äga rum.

Motsatsen till någon som kan tänka sig att skicka ett lands unga män ut i strid är någon som absolut inte kan tänka sig det.

I stället är det i stort sett alltid två sidor av samma mynt som slåss. Sura gamla gubbar med alldeles för trång slips och/eller turban som langar 18-åringar med automatvapen för att skjuta på den andra gubbens 18-åringar.

På ytan kan de jiddra om religion eller demokrati men när du kokar ner deras argument till grunden så finns där oftast bara ett par fega machogubbar som tycker att en människas liv är en acceptabel kostnad.

Och om det är demokrati får du hellre kalla mig fascist.
Dan Blomberg

City