Kriget mot terrorismen pågår för fullt. I Afghanistan
och Irak bombar och torterar amerikaner och britter sida vid sida. I Tjetjenien
bombar ryssarna civilbefolkningen med samma principfasta beslutsamhet som
israelerna i Libanon. President Putin hävdar bestämt att hans krig är samma
krig som USA:s och Storbritanniens, och Israels vice premiärminister Shimon
Peres delade nyligen upp hela världen i två enkla kategorier: vi, de goda
krafterna – mot dom, terroristerna. Kriget mot terrorismen är alltså världsomspännande med
åtminstone fem akuta frontavsnitt. Men detta världskrig är inte enbart militärt.
Ett andra frontavsnitt är internt politiskt i den demokratiska världen och gäller
kampen för att inskränka demokratin med motiveringen att man därmed räddar
demokratin. Vår svenske medlöpare i den hanteringen, justitieminister
Thomas Bodström, brukar motivera sina förslag till nya antidemokratiska lagar
med att han därmed vill rädda människoliv. Eftersom kriget mot terrorismen således är vår tids ödesfråga
borde alla dessa krigets banerförare kunna säga exakt vad som menas med
terrorism. Man kan ju inte föra krig utan en exakt definierad motståndare. Men det är det ingen som kan. Inte George W Bush eller
Tony Blair, inte Göran Persson eller Thomas Bodström. Den senare tycks bara ha
en vag idé om att fiender i vart fall består av svartskallar. För när han
skulle förklara nödvändigheten att reformera de svenska terroristlagarna så
att de ska gälla alla människor i Sverige, även svenska medborgare och inte
som nu blott utlänningar, blev han både vag och otäckt precis: ”Många av
dom här människorna har ju gått och blivit svenska medborgare”. Men ”dom här människorna” duger inte som
terroristdefinition. Vi kan bara gissa oss till att Bodström syftade på
svartskallar av mer eller mindre muslimsk typ. Vår justitieminister är visserligen inget ljushuvud men
han är sannerligen inte ensam i sin oförmåga att definiera krigets fiende,
terroristen. Man har gjort försök i både FN och EU. Då blir det
skrivningar som går ut på att terrorist är den som riktar våld mot
civilbefolkning i syfte att uppnå politiska mål. Det kan i förstone låta rätt
logiskt, sådana formuleringar stämmer förstås på den terrorist från Hamas
som självmordsbombar ett kafé i Tel Aviv i syfte att uppnå politiska mål. Men när amerikanskt bombflyg och artilleri lägger staden
Falluja i Irak i aska och ruiner, dödar flertalet invånare och förstör
sjukhusen, eller israeliskt bombflyg slår till mot 30 barn eller 23
jordbruksarbetare i Libanon är det också aktioner som riktar sig mot
civilbefolkning i syfte att uppnå politiska mål. Men varken George W Bush
eller Tony Blair eller Göran Persson eller Thomas Bodström skulle komma på
tanken att kalla sådant massmördande för terrorism. Så vad är skillnaden? På ett moraliskt eller religiöst plan finns ingen
skillnad. Massmord är massmord. På ett juridiskt plan finns inte heller någon
skillnad, men israelisk eller amerikansk krigsförbrytarverksamhet kan bara
beivras i praktiken om de förlorar sina krig. Segraren ställer inte sig själv
inför rätta. Skillnaden mellan palestinier som blir terrorister om de mördar
civilbefolkning i politiskt syfte och amerikaner som inte blir terrorister när
de mördar civilbefolkning i politiskt syfte är blott och bart psykologisk och
ekonomisk. Den som använder dyrbara metoder, Apachehelikoptrar,
Hellfiremissiler eller F 16-attackflygplan vid massdödandet är icke terrorist. I
all synnerhet inte om han har ljusblå eller marinblå uniform på sig vid
brottets utövande. Den som inte har råd med avancerade mordvapen och därtill
en enklare klädstil är däremot terrorist. Så primitivt enkel är vår
uppdelning i goda och onda mördare. Slutsatserna för libanesiskt och palestinskt vidkommande
blir då enkla. Den palestinska befrielserörelsen bör omgående skaffa sig ett
effektivt ubåtsvapen och moderna ryska kryssningsmissiler (och blåa
uniformer!). Den libanesiska motståndsrörelsen Hizbollah (som föddes under
israelisk ockupation) bör förutom att avskaffa sin slappa uniformsstil
kraftigt modernisera sina robotvapen. Jaså inte? Ni tror att de skulle bli kallade för
terrorister i alla fall, även om de fick förmågan att massdöda med väsentligt
mer dyrbara metoder? Men i så fall är ju allt tal om terrorism bara hyckleri
och språklig kosmetika. Varje antikolonial motståndsrörelse kallades
terrorister under det senaste århundradet. Tills de segrade. Nelson Mandela var
en gång terrorist. Amerikanska eller israeliska flygare (blå uniformer!) har
aldrig kallats för terrorister. Det skulle bara kunna inträffa om de förlorade,
Nelson Mandela tvärtom, således.
Mejla
jan.guillou@aftonbladet.se