”Allvarligt talat är Sverige ett annat land i dag än det Göran växte
upp i.”
Enligt gårdagens Aftonbladet var Sveriges statsminister Fredrik
Reinfeldts farfars farfar en amerikansk mulatt vid namn John Hood, som drev
loppcirkus i Skandinavien och uppträdde som människoätare och ”slukare av
hundar, kattor och råttor”.
Men nej, gårdagens roligaste nyhet var icke avslöjandet att Fredrik Reinfeldts
farfars farfar John Hood var ”kannibal”. Det var att Fredrik är vår förste
moderne statsminister. Medan Göran Perssons släktträd är svenskt och
lantligt är Fredriks rötter i ett mångkulturellt förhållande i Stockholm.
Hon må ha varit från Örebro, men hans farfars farfar var afroamerikan, och
dessutom boende i Stockholm. Så John Hoods barn kom från ett brutet hem.
Mamman hade också ett yrke som på den tiden bäst kunde jämföras med
knarklangare – hon jobbade på tivoli. I dagens Sverige är tivoliarbete något
vi i Stockholm ägnar somarna åt för minimilön på Grönan, men på den gamla
goda tiden var det fängelse som gällde.
Som en moderat statsminister kunde vi väl inte ha hoppats på ett bättre släktträd.
Kanske är inte Fredriks ord om att moderaterna är Sveriges nya arbetarparti
bara tomma ord. Att det har så mycket gemensamt med det amerikanska
demokratiska partiet kanske är ett tecken på det.
Allvarligt talat är Sverige ett annat land i dag än det Göran växte upp i.
Vi är mer internationella än någonsin förut. Fredrik vet att den moderna
familjen inte bara är en blond kärnfamilj som lever efter traditionella värden.
Det är en ny samhällsmedborgare, som mycket likt John Hood upptäcker världen
och finner sammanhang och samhällen som passar. Det nya Sverige bör vara en sådan
plats, där människor älskar att stanna till ett tag, att arbeta eller skapa
arbeten. Ett land där vi svenskar vill stanna och utvecklas. De senaste årens
flykt av företag och talang från Sverige är ett varningstecken. De måste välja
Sverige, ett land kan inte längre tvinga kapital och individer kvar.
Oavsett om man stöder alliansen, och jag är själv tveksam, ska vi vara
glada att John Hood valde Stockholm – en på den tiden med största
sannolikhet främlingsfientlig stad. Det måste varit tuffa tider, och att han
och så många andra har valt Sverige sedan dess är något vi bör vara stolta
över. De är svenska pionjärer.
Historien om John Hood är intressant, men ännu mer intressant är om hans
exempel, och då syftar jag inte på den eventuella kannibalismen, kan inspirera
vår nye statsminister till att göra Sverige till ett ännu mer internationellt
och dynamiskt land än vad det redan är i dag.
