Regeringen avslöjade överklassen

 Tre kvinnor skakar Sverige. Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò och Anna Sjödin. Skandaldrottningarna begår brott, skyller ifrån sig, snubblar över sina egna bortförklaringar och avgår. ”Panditer hela punten”, väser en finsk byggjobbare på bussen. ”Vii har ingen svart städerska, vi har en polack som städar hos oss”, försvarar sig en Djursholmsflicka.
Om inte annat har alliansen på kort tid lyckats väcka en frenetisk debatt om fiffel och svarta affärer. Det är en bedrift i sig men det blev inte riktigt som den hade tänkt sig. När alliansen gick till val på att jaga fuskarna riktade de blicken neråt. De där uppe skulle granska de där nere. Tanken var ju inte direkt att de skulle rensa i de egna Lidingöleden och i Djursholmsträsket. I stället avslöjades överklassens eget fiffel. Grattis regeringen, det gick fort!

Fort gick det också för de avhoppade ministrarna. Kanske granskades de hårdare för att de är kvinnor. Kanske stack deras överklassbakgrund oss alla i ögonen. Men en sak kan man generellt säga om alla tre och det är att deras billiga bortförklaringar får folk att rasa. I stället för att erkänna sina brott, be om förlåtelse och gå vidare skyller de alla ifrån sig. Multimiljonärskan Borelius ansåg sig inte ha råd och Stegö Chilò hoppar i sitt pressmeddelande på dem som polisanmäler henne:
”Genom att inte betala tv-avgift och att anlita s.k. svart hemhjälp, har jag under tiden innan jag blev statsråd begått förseelser som inte är acceptabla, men som jag på alla sätt försökt att rätta till. Den ambitionen har nu stoppats av Radiotjänst i Kiruna AB och Svenska Transportarbetarförbundets polisanmälningar.”

Dumma, dumma dom som inte låter henne göra rätt för sig. Det är deras fel alltihopa, menar Stegö Chilò. Sveriges mest kortlivade kulturminister undrar vidare: ”Hur blir det med vår demokrati om politiken bara har plats för felfria människor?”
Nu skyller hon också på politiken för att diskriminera folk som felar. Då har hon medvetet missuppfattat allt. Det är inte felfria politiker vi vill ha. Det är laglydiga förtroendevalda som vet att alla är lika inför lagen.
Anna Sjödin har också slutat tro på rättssamhället, säger hon efter att hon blev dömd på alla punkter. Makteliten verkar tro på rättssamhället när det passar dem. Med traditionell härskarteknik försökte hon sätta vakten på plats med ”det är sådana som du som vi inte vill ha i det här landet!”. Vilka är det vi inte vill ha i det här landet?