”Det är lätt att vara pretto.”
Relaterat
”Det är lätt att vara pretto.”
Klart jag ska gå på dejt och skriva om det, tänker jag. Men sen,
fan. Hur fixar jag nån att dejta? Det är ju någonting jag typ aldrig
egentligen gjort.
Jag våndas lite. Äsch. Går på födelsedagsdrink på Nox. Där sitter Musse
Hasselvall, mest känd från Rallarsving, och ser söt och snäll ut. Perfekt!
Men nej, jag vågar inte fråga. I stället låter jag Pamela sköta snacket.
– Du Musse, Lisa har nåt hon vill fråga dig.
Jag säger ingenting.
– Asså, hon ska gå på dejt med nån och skriva om det, och hon vill gå med
dej.
Jag säger ingenting. Tur att Musse är trevlig.
Han ler, säger:
– Ok. Ta mitt nummer.
Jag lyckas nicka lite.
Ibland presenterar sig tillfällen för en. Då kan man försöka sluta bete sig
som en femteklassare, och grabba tag i dem.
Efter att Musse har föreslagit tid och plats så träffas vi på Non Solo Bar i
Vasastan, där vi båda brukar hänga. Det är lätt att vara pretto när man
ska välja ställe. Bäst att hålla sig till de ställen man kan och trivs på.
Vi säger hej, kramas. Beställer kaffe, som jag smygbetalar när han är på
toa. Han skrattar och säger att trots att han är väldigt tjejig i det mesta så
vill han helst betala när han är på dejt. Musse är en perfekt dejt, tänker
jag. Pratglad. Rolig. Vi pratar om romantik. Musse är trött på klyschor om
vad romantik ”ska vara” och tycker att vardagen är det viktigaste. Vi
pratar om förhållanden. Det är fint.
Vi är olika, jag och Musse. Han är självutlämnande, jag är reserverad. Han
är aldrig nervös när han träffar tjejer. Jag är alltid nervös när jag träffar
killar.
– Du rodnar ju! utbrister han.
Och det gör jag ju. Men mysigt har vi det. Dricker mer kaffe, han betalar.
Tiden går.
Att bjuda på sig själv kan verkligen lätta upp stämningen. Dessutom
är det charmigt. Bäst också att prata om saker man tycker något om. Och vara
lite lyhörd, även om det är roligast att vara ego. Prata, lyssna, prata,
lyssna, prata, lyssna.
Musse missar sin träning, men det gör ingenting. Han är hungrig och det känns
som att det är dags att lämna Non Solo efter typ tre timmars småprat.
Jag börjar oroa mig för hur vi ska säga hejdå. Men Musse frågar om jag vill
följa med honom och hans kompis och käka. Sådär helt naturligt som jag
aldrig lyckas med.
Det vill jag. Vi cyklar till Paus på Rörstrandsgatan. Eftersom vår dejt
egentligen är en jobbgrej, så känns det bra att kompisen är med. Men det
hade nog varit ok annars också. Han tycker att hela situationen är lite
lustig. Vi skrattar. Jag vill dricka mera vin, men håller mig. Vid elva går
vi. Vuxet. Vi kramas och säger:
– Vi hörs!
Det värsta som finns är dejter som inte funkar med ens kompisar, så inget fel
i att träffas i gäng. Då slipper man vara nervös också. Också bra att vara
lite ”lagom” på första dejten. Inte sluta klockan fem på Max och undra om
man ska hem och ligga.
Dagen efter vår dejt sms:ar jag och Musse. ”Tack för igår”,
skriver vi. Jag är glad att vi träffats, utan vemod i kroppen.
I stället för att fundera ihjäl sig över VAD SOM SKA HÄNDA SEN så kan det
vara bra att låta första dejten smälta in lite. Sen är det däremot världens
nördigaste att spela spelet och vara en sån som säger ”jag tänker inte
ringa, det får han göra”. Att ta saken i egna händer kan bara vara fint.