Denna påsk har varit ovanligt religiös för mig. Först diskuterade jag religion och påsk med Morgonpasset i P3 och helgen fortsatte hos Sveriges Unga Muslimerkonferensen som samlar hundratals unga muslimer varje år med föreläsningar och workshops.

Efteråt fick allt detta mig att tänka på min egen religion. Framförallt hur jag alltid fått försvara mig. Islam är lika med ständigt försvarande. "Jag är muslim men jag är ingen terrorist, kvinnoföraktare eller odemokratisk". Jag tyckte att det var viktigt att ta debatten för att förklara och visa på det "goda exemplet". Jag ville visa att alla muslimer är inte som de som visas i media.

Problemet var att jag inte märkte att jag grävde mig djupare och djupare i min grop. Jag insåg aldrig att de gånger jag var villig att ta diskussionen i tron om att jag faktiskt gjorde någonting bra, så öppnade jag upp att låta människor definiera mig.

Ibland sökte människor ett svar som jag inte hade trots att det förväntades av mig, eftersom jag redan öppnat den dörren innan. Helt plötsligt skulle alla muslimer vara experter på terrordåd, Al-Qaidas högsta höns, hjärntvätteri, statistik på hedersvåld, galna kvinnor i USA som är mördarsugna och kunna varenda rad i Koranen samt alla hadither utantill. Och kan man inte svara på dessa frågor så kommer nya frågor. Alltid tills publiken blir tillfredsställd, vilket aldrig egentligen händer.

Men för varje dag man lever så lär man sig. Efter denna påskhelg har jag nu bestämt mig. Jag ska inte förklara min religion. Jag ska inte lämna den dörren öppen för folk att anklaga, påstå och hitta på saker för att sedan medvetet misstolka.

Jag tänker inte förklara nivån av min relation till Gud, förklara varför vissa väljer att bära slöja och anda niqab, förklara varför vissa väljer att bomba upp sig själva eller döda sina döttrar. För hur mycket jag än förklarar, vilka ord jag än väljer att använda för att få in så mycket information som möjligt medan intresset fortfarande finns så hjälper det inte. Folk har redan en förutfattad mening, och mitt fel har alltid varit att jag ärligt trott att de varit intresserade på riktigt.

Jag har aldrig tjänat på det, därför väljer jag att inte förklara nåt mer. Sålänge jag vet vad min tro tillåter och inte tillåter så räcker det.

Många ser nog religiösa människor som hjärntvättade idioter som vill sprida sin propaganda mot alla otrogna där ute. Men ska jag vara ärlig så ser jag inte ens att muslimer haft en chans att vara hjärntvättande propagandister, vi har alla varit för upptagna med att försvara oss istället för att bara vara stolta över vår religion i det land där vi faktiskt har en frihet att vara det.