"Hur kan de tro att de själva kan fylla två personers plats?”
"Hur kan de tro att de själva kan fylla två personers plats?”
Min son fyllde 18 nyligen. Han är en riktig praktkille. Och det är
tack vare hans kloka mamma. Vi skilde oss när han var ett år och hon hade lätt
kunnat ta kommandot, som många kvinnor gör. Men hon förstod att jag var
lika viktig för honom som hon var. I alla år har han bott hos oss en vecka
var och vi har fått uppleva hur en skilsmässa borde vara.
Många av er kanske tror att ni vet vad vårdnadstvister är för något.
Jag är ledsen, men ni har fel. Den allmänna uppfattningen om vårdnadstvister
är att det är två föräldrar som försöker dra barnet från varandra. Men
i de allra flesta fall är det bara en som drar – och det är mamman.
Jag har bevakat ämnet sedan min son var liten och jag vet hur den vanligaste
vårdnadstvisten ser ut. I ena hörnet en pappa som gör allt han kan för att
hålla kvar barnet och få behålla halva ansvaret. I andra hörnet en mamma
som försöker ta barnet därifrån, ut ur pappans liv. Ofta får hon hjälp
av socialkontoret, försäkringskassan och domstolarna.
Det är på tiden att någon börjar föra pappornas talan. Det
finns handikappombudsman och HomO. DO hjälper invandrare, JämO stöder
kvinnor på arbetsmarknaden. Men på det område där män diskrimineras, som
föräldrar, finns ingen hjälp att få. Därför utnämner jag mig härmed
till pappaombudsman.
Mammor tror att de kan välja bort pappan. Det är märkligt. Hur kan
de tro att de själva kan fylla två personers plats? Och hur kan de över
huvud taget få för sig att det är upp till dem att göra ett sådant val?
De har ingen som helst koll på vad deras barn verkligen behöver. Ett barn
behöver sin mamma. Men också sin pappa. Lika mycket.
Mamman har bestämt att pappan mest är till besvär. För henne
kanske, det är klart, eftersom de skilt sig. Men för barnen betyder han något
helt annat. Den biologiska pappan går aldrig att ersätta. Han är deras
halva ursprung. Kvinnor måste släppa sitt krampaktiga tag om barnen.
Ofta sker det av ren egoism, kvinnan vill inte att barnet ska vara känslomässigt
bundet till någon annan. Hon är rädd för konkurrens. Men det är obefogat,
föräldraskapet handlar inte om att konkurrera. Ett barns hjärta är stort,
det rymmer båda föräldrarna.
Så tänk på det nästa gång ni hör talas om ett trätande skilt par. När
pappan drar mamman inför rätta så är det inte för att ta ifrån henne
barnet. Det är bara för att få utöva sin halva av föräldraskapet. Det är
så enkelt egentligen, om mammor inte fått för sig att de ska ha barnen för
sig själva hade det knappt funnits några vårdnadstvister.
metro