Wilhelm fotograferade Mengeles experiment

- Jag tror att jag har tagit 50 000 bilder där inne. I början av kriget dokumenterades alla fångar. Jag har porträtterat SS-män och jag tvingades också dokumentera doktor Mengeles medicinska experiment på barn, kvinnor och handikappade, säger han.
Wilhelm Brasse var 23 år när han den 31 augusti 1940 kom med tåget till Auschwitz tillsammans med andra polska politiska fångar. Han greps när han var på väg mot Ungern för att ta värvning i den polska armén.
Över porten till Auschwitz huvudläger står det ”Arbete gör dig fri”. För långt fler än en miljon personer är det ett hån. De dog - många av just det hårda arbetet där inne. Men för Wilhelm Brasse innebar posten som fotograf och att han inte var jude att han överlevde.

Sekretariatet kallade

- När jag efter att under ett halvår ha grävt diken, skalat potatis och tolkat blev kallad till sekretariatet blev jag förskräckt. Det brukade sluta tragiskt. Men de hade sett att jag vid ankomsten hade uppgett att jag var fotograf. Samma dag fick jag flytta till ett rum som jag bara delade med 25 andra. Jag fick till och med duscha en gång i veckan. Några som jobbade i kantinen bodde också där så vi fick lite mer mat, säger han.
Några av de tusentals bilderna har satt djupare spår än andra. Som den av de fyra nakna tonåriga judiska flickorna i Doktor Mengeles experiment.
- Jag försökte förklara för dem att jag inte skulle göra dem illa. Men jag visste ju att de snart skulle dö. Den bilden kom ständigt tillbaka i mitt huvud när jag försökte fotografera efter kriget.
Han slår ner blicken.
- Experimenten var fruktansvärda. Jag dokumenterade bland annat kvinnors underliv när de hade planterat in cancer. Mengele var ett monster, men han behandlade mig med respekt.
Blev du någonsin avtrubbad efter så många bilder?
- Man borde kanske bli det, men jag var känslomässigt engagerad under alla år. Jag stoppade ofta fotograferingen för att fången var skadad. Man gjorde vad man kunde för andra. Vi gömde bröd i kameralådan som vi gav till barn i smyg.
Hur gör du för att hantera minnena?
- Jag försöker att inte tänka på det. Men minnena går aldrig bort. Jag drömmer fortfarande ofta om lägret.
Vad drömmer du?
- Att jag är tillbaka och att tyskarna jagar mig för att skjuta mig. Det mest fruktansvärda som inträffade förföljer mig också. En dag kom några judar för att fotograferas. Jag kände igen dem. Det var Enoch och mina andra gamla grannar. Jag förstod att de bara hade dagar kvar att leva och bad den ansvariga att döda dem utan att de skulle få lida -inte tortera dem som de andra. Att jag överhuvudtaget uppmanade honom att döda dem är hemskt. Jag känner ett enormt medlidande men inte någon skuld eftersom jag aldrig gjorde någon illa.
Du har sett så mycket ondska. Kan alla bli onda?
- Nej. Det fanns de avdelningsansvariga som slog och de som inte slog. Vissa SS-män tränades genom att de fick ta hand om hundvalpar. När valparna blev vuxna fick männen döda dem.
På frågan om det finns gränser för vad människor kan göra mot varandra svarar Wilhelm Brasse med tårar. Det finns inga gränser. I lägret dömdes man till döden genom svält, genom kvävning, genom utmattning. Barn tvingades stå ute på vintern tills de frös ihjäl.
Wilhelm Brasse överlevde fyra och ett halvt år i lägret. I oktober 1944 förstod han och kollegorna att tyskarna började förbereda sig för att stänga. Då gick de första stora transporterna med fångar till andra läger.
Trots det kompakta lidandet har Wilhelm Brasse positiva minnen från denna tid, som vänskapen fångar emellan och styrkan hos prästen Maximilian Kolbe som gav sitt eget liv för att skona en familjefar som var dömd till döden genom svält.
I december 1944 sprängdes ett krematorium i Birkenau.
- De försökte förstöra bevisen. Jag fick order om att packa fyra stora lådor med bilder, negativ och rörliga bilder. Jag vet inte vart det skickades. Den 18 januari när ryssarna närmade sig lägret österifrån kom chefen för min avdelning på motorcykel och skrek ”Ivan kommer! Bränn allt. Allt ska förstöras.”. Vi la allt i en stor hög och tände på. Han visste inte att fotopapper och negativ inte brann så bra. Han upprepade sin order och försvann.
Då drog Wilhelm Brasse och hans kollegor ut allt som brann och räddade så mycket de kunde. Det var första och enda gången under sin tid i lägret som han inte utförde order.
- Det var dödsstraff på det, men det tänkte vi inte på då. Vi visste att om vi kunde spara detta så fanns det bevis.

Arbetslägret var värre

Wilhelm Brasse förbannade sin mor och Gud för allt elände, men hade aldrig självmordstankar i Auschwitz. I januari 1945 skickades han till Mauthausen, ett läger i Österrike där fångarna byggde en underjordisk fabrik. Där önskade han att han vore död under sina sista veckor före frihet.
- Jag var totalt fysisk utmattad. Vi var alltid blöta. Jag kände att jag bara hade dagar kvar att leva.
Du hade en religiös uppväxt. Har du förlåtit Gud?
- Nej, aldrig.
I dag önskar Wilhelm Brasse inte längre att han hade dött.
När han efter kriget återvände till sina hemtrakter bara några mil från Auschwitz hittade han flickan som han hade haft ett gott öga till före kriget.
- Hon fanns kvar och var fortfarande vacker och fri. Jag hade tur. Vi fick två barn. Vi har haft ett bra och lugnt liv.
Wilhelm Brasse försörjde sig som fotoassistent under sina första två år i frihet. Minnesbilderna från lägret som ständigt kom tillbaka fick honom till slut att lägga ner kameran för alltid.
Han och frun startade ett litet företag som tillverkade konstgjorda korvskinn.
Trots att Wilhelm Brasse är märkt av ett hårt liv följer han samhällsutvecklingen, och reagerar när han hör om nynazism.
- Jag kan inte förstå. De måste ju ha hört om nazisterna. De måste befria sig från förutfattade meningar om olika raser. Det får fruktansvärda konsekvenser. Människor blir djur.

 

Över en miljon människor dog i Auschwitz

* Förintelsen av judar var en del av Hitlers plan för Tysklands återfödelse som stormakt. 
* Auschwitz var ett arbetsläger och ett förintelseläger bland flera andra. Auschwitz öppnades i juni 1940. I lägret och det intilliggande Birkenau dödades omkring 1 500 000 personer genom hårt arbete, undernäring, sjukdomar, tortyr, gasning och andra avrättningar. Lägren stängdes i januari 1945 när ryssarna pressade tillbaka tyskarna i krigsslutet.
* Auschwitz var en del av en systematisk förintelse av judar och andra som nazisterna ansåg vara ”svaga” - sammanlagt dog omkring sex miljoner judar, drygt en halv miljon zigenare och långt över hundratusen handikappade, utvecklingsstörda och ”asociala” samt tusentals homosexuella, tusentals Jehovas vittnen och flera miljoner polska civila och sovjetiska krigsfångar. Enligt vissa uppskattningar mördades sammanlagt 13 miljoner människor.
* Auschwitz leddes av SS, Schutzstaffeln - tyska för "skyddskårer", som var en paramilitär kamporganisation med elitpersonal och tillhörde det tyska nazistpartiet.
* I lägret utfördes medicinska experiment. En av de mest ökända personer som utförde de grymma experimenten är SS-mannen doktor Mengele. Han hade en förkärlek för tvillingar som han bland annat bytte blod på.
Källa: Auschwitz-Birkenaumuseet, Om detta må ni berätta (Levande historia) och Wikipedia.