Publicerat 2009-04-08 09:13
Barack Obamas bejublade Europaturné öppnar en ny era i den transatlantiska relationen efter Bushårens problem. Men än är det nya förhållandet mer attityd än substans. Och Turkiet tycks vara viktigare än EU för den amerikanske presidenten.
Hittills under 2000-talet har USA mot omvärlden stått för en arrogant militär geopolitik där den egna nationens intressen ofta satts före mänskliga rättigheter och där ”den som inte är med oss är mot oss”. Mot detta har de 27 EU-länderna åtminstone i teorin stått för en utrikespolitik av ett annat och ”postmodernt” snitt när de med ”mjuka” instrument som verkat för stabilitet, välstånd och fungerande rättsstater i omvärlden.
Så föll också temperaturen i den transatlantiska relationen mot fryspunkten under George W Bushs första år i Vita huset. ”Straffa Frankrike, ignorera Tyskland” var ett tag Washingtons strategi mot Europa.
Men med Barack Obama i Vita Huset hörs helt andra tongångar därifrån. Under den Europaturné som fört honom tvärs över kontinenten, från London till Ankara, har den nye amerikanske presidenten vid varje stopp på vägen betonat att USA nu är en lyssnande, samarbetsinriktad partner, respektfull mot sina allierade och med globala intressen i sikte.
Vid första presskonferensen i London med brittiske premiärministern Gordon Brown förklarade Obama att han kommit ”för att lyssna, inte för att föreläsa”. Vid en pressträff med tyska förbundskanslern Angela Merkel var budskapet att han ”inte kommer med storslagna planer” utan för att lyssna.
Och budskapet var detsamma inne på mötena: USA vill lyssna, USA har mycket att lära och är minsann inte ofelbart. I klimatfrågan ska han gå hem och ”göra sin hemläxa” sade Obama vid toppmötet med EU. I det turkiska parlamentet lyckades han med konststycket att uppmana sina värdar att ta itu med den tabubelagda frågan om massmorden på armenier 1915 och ändå få stående ovationer; det gjorde han genom att understryka att också hans eget land har mörka kapitel i sitt förflutna, från slaveriet till Guantanamo.
Så är det också med stjärnor i blicken som européerna vinkar av den amerikanske presidenten.
– Jag har aldrig hört orden ”transatlantiskt samarbete” uttalas så många gånger. Det var en oerhört entusiastisk stämning, noterar en observatör vid EU-USA-toppmötet i Prag.
Än så länge är dock den nya transatlantiska relationen mer attityd än substans. Vid Natos toppmöte i Strasbourg lovade européerna långt mindre truppförstärkningar till Afghanistan än Obama hade önskat, fast det hade han nog räknat med. I klimatfrågan återstår mycket att göra, fast man i det svenska regeringskansliet är oerhört uppmuntrad av det korta samtal blivande EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt höll med Obama just om klimatet.
Och på en punkt satte den smidige Obama bestämt ner foten så att det krasade i somliga europeiska tår. I Prag, just när han träffat EU-ledarna, slog han fast att Washingtons uppfattning är att Turkiet bör vara med i EU. I dagens EU är det kontroversiellt. Franske presidenten Nicolas Sarkozy mötte Obamas utspel med höga protestrop.
Men den amerikanske presidenten visste säkert vad han gjorde. För att kunna koncentrera sig på att genomföra uttåget ur Irak och vinna kriget i Afghanistan behöver den nye amerikanske presidenten kyla ned andra konflikter och satsa på förhandlingar i stället för konfrontation. Där kan Turkiet – en regional stormakt med gränser mot Syrien, Irak, Iran och Kaukasus – spela en nyckelroll. För en så viktig partner kan det vara värt att trampa några europeiska allierade på tårna.
http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/lyssnande-usa-president-gick-hem-hos-europeerna-1.840627