"Mänsklig värme slår drinkarna på Facebook"

Dags att motvilligt erkänna. Jag trodde det aldrig om mig själv innan beroendet knackade på dörren. Men nu är jag en Facebookfreak som sällan missar ett tillfälle att ta en snabbtitt på vad som händer mina vänner i världen.

Frilansliv och författarskap i all ära, men ensamheten är tung att bära. Själv behöver jag andra människor för att förstå att jag finns, funderar och fungerar. Jag behöver någon att säga hej till varje dag, kommentera en vardagsbagatell eller en nyhet som berör. Därför fann jag Facebook. Men det kan ändå aldrig ersätta den mänskliga samvaron.

Nu sitter jag på x2000, vagn 6, plats 40, bredvid två blonda killar med var sin läsk och bärbara datorer. Den ena surfar och den andra kollar på film. Själv skriver jag min krönika. Vi har inte ens tittat på varandra. När vi kliver av det här tåget är det som om vi aldrig har delat livsrum, aldrig har suttit så nära att våra armbågar faktiskt nuddade varandra. Därför känns den här hemresan från Nässjö som Transsibiriska järnvägen.
Annat var det mellan Jönköping och Nässjö.

Tjejen mittemot inledde med något intetsägande och det slutade med en hjärtlig omfamning på tågstationen som om vi tog farväl av en förlorad familjemedlem som just dykt upp efter kriget.

Rania, 22, är en sällsynt ambitiös svensk mediestudent med syrianska rötter i Libanon. Född och uppvuxen i lilla Nässjö, som slocknar vid sex, studerar hon heltid på Högskolan i Jönköping och arbetar samtidigt heltid på pappas pizzeria. ”Vi är den enda pizzerian som har nattöppet i Nässjö. När folk har festat på helgerna kommer de till oss för en pizza.”

Sedan berättar Rania om sin mamma, undersköterskan, som knappt fyllt 40, men har fyra
stora barn med pappan som var krigare, och om pojkvännen som är libanesisk kock. Det snöklädda landskapet förflyttar sig fort utanför fönstret och vi delar drömmar och hemligheter och jag ser hur halva vagnen spetsar öronen.

Rania berättar att det finns 15 pizzerior i lilla Nässjö men ingen konkurrens dem emellan.  Kanske beror det på att alla ägs av syrianer som alla är hennes kusiner. Vi skrattar länge åt syrianernas flit och förmågan att starta småföretag
i varenda korsning. Gå in på vilket skomakeri eller skrädderi du vill i våra storstäder så finner du garanterat en syryoyo vid symaskinen.

När jag kliver av tackar jag min nyfunna vän för en timme fylld av mänsklig värme och visdom. Det kan Facebook aldrig slå hur många virtuella bakelser eller drinkar de än bjuder på.