Det är tydligt att kvinnodagen behövs

Jag var länge irriterad på att det skulle finnas en ”internationell dag” för kvinnor. Varför fira dem som utgör mer än halva mänskligheten (och föder resten) på ett sätt som om vi skulle minnas en glömd art?

Kvinnornas situation är vad den alltid har varit – sämre än männens i alla kulturer och på alla kontinenter. Jag har kommit till insikt om att den 8 mars är den enda dagen på året då de flesta medier känner att det finns en anledning att tala om dem.
Visste du att mindre än 20 procent av de nyheter som dagligen trycks eller sänds i vår globaliserade värld handlar om kvinnor?

Ett snabbt exempel från de senaste dagarna: I Hyderabad, Pakistan, bad Rasheeda Begum, 16, om polisbeskydd när hennes pappa för 15 år sedan lovade bort henne för giftermål med en släkting för att reglera en pokerskuld. Mannen kräver nu med våld att få inkassera sin vinst, och lokala myndigheter tvekar att ingripa mot stammens traditioner. I Sindh våldtogs en tonårig flicka av sex män som tvingade henne att paradera naken i byn som ett ”hedersstraff”. I Punjab sköts en minister i provinsen till döds av en muslimsk präst eftersom hon inte bar slöja.
Brott mot och förtryck av kvinnor är inte begränsat till den muslimska världen. I Sydafrika hålls ceremonier för äldre män där de kontrollerar om unga flickor är oskulder.
Könsstympning – en tradition som förs vidare av kvinnorna själva – drabbar fortfarande miljoner i Afrika och i invandrargrupper på andra ställen i världen.

Tänk även på de 80 miljoner eller fler flickor som ”saknas” – de som inte tilläts födas i Kina eller Indien på grund av sitt kön. Enligt kinesisk tradition kan endast pojkar ta hand om sina förfäders själar på ett riktigt sätt, och den regimen har varit gällande långt före ”ettbarnsregeln”.
”Vänta inte på en flicka. Doktor Singh kan befria dig från förbannelsen till ett billigt pris!” stod det på en reklamskylt i en indisk by som skröt om sitt låga pris på modern teknik med vilken man kan ta reda på fostrets kön och välja rätt.
Eftersom det inte längre finns några kvinnor att tillgå på hemmaplan ger sig byborna ut och köper en från ett fattigare område. Hon kommer att föras tillbaka för att delas mellan dem, kedjad om det så behövs så att hon inte stjäls av andra män, och när hon inte längre är till någon nytta lämnas hon att dö vid sidan av vägen.

Det finns många platser i världen där kvinnors grundläggande rättigheter och levnadsvillkor har förbättrats enormt under det förra århundradet.
Låt oss inte glömma de strider som våra mormödrar, farmödrar och mödrar tog och de upplysta män som har förstått att balans och utveckling i alla samhällen i första hand är beroende av kvinnor.
Låt oss inte ta utvecklingen för given heller i våra egna samhällen. Det finns fortfarande utrymme för förbättring.

metro