"Kvinnor ses som sexobjekt i Spanien"

Luciá Etxebarria ger spanska kvinnor en röst

KVINNOBILD. Lucía Etxebarria är en av Spaniens mest framgångsrika författare. Hennes andra roman "Beatriz och himlakropparna" har i dagarna kommit ut på svenska, en bok om några unga kvinnors sexualitet och om att hitta sig själv. Sedan dubutromanen "Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel", som också finns på svenska, kom ut för tio år sedan har Lucía Etxebarria skrivit fem romaner, essäer och poesiböcker. Hon är också journalist och skriver i många spanska tidningar.
– Jag är väldigt produktiv. Jag kan bli som besatt av mitt skrivande. På vardagen går jag upp med min dotter på morgonen, går med henne till förskolan, sedan sätter mig och skriver, nio till fem. Jag tar mig inte ens tid att äta annat än snacks, för att jag bara har de där timmarna, säger hon.
Alla hennes romaner har handlat om kvinnor. För tre år sedan fick hon Planetapriset, den spansktalande världens mest prestigefyllda litterära pris.

Dina böcker likanas ofta med Pedro Almodóvars filmer, vad tycker du om det?
– Jag tror att det egentligen mest beror på att så få spanska författare och filmskapare når ut utanför Spanien. Vi är olika generationer. Jag kan egentligen bara se en likhet, att våra berättelser handlar om kvinnor.

De två böcker som nu kommit på svenska har samma tema, unga kvinnor i 1990-talets partyliv, med klubbar och droger. Levde du i det själv i Madrid?
– Jag var ung då. Jag försökte inte glorifiera det partylivet i böckerna. De som fastnar i droger har andra problem som de flyr ifrån. Det är destruktivt. Jag var ute jättemycket och drack mycket. Jag tog inte droger, men många av mina vänner gjorde det. Det var mycket kokain och ecstasy på klubbar.

Du är feminist. Hur ser du på spanska kvinnors liv just nu.
– Kvinnor ses mycket som sexobejkt. Det är ett sexisitiskt samhälle, något vi försöker förändra. En aktuell debatt är hur småbarnsmammor ska kunna försörja sig och ta hand om sina barn. Mammorna måste jobba för att försörja sig. Vi kan vara hemma med barn i sex månader, därefter finns ett bidrag på ungefär 100 euros i månaden, det är ju ingenting. Om barnomsorgen fungerar beror helt på var du bor.

När du själv blev mamma skrev du romanen som du fick Planetapriset för, vad handlar den om?
– Om moderskap. "Un milagro en equilibrio" är min största succé. När jag själv var gravid upptäckte jag att det saknades böcker om hur det är att få barn, på riktigt, om de känslor och rädslor man har och hur livet förändras. Alla nyblivna mammor läste den. Boken handlar om ett barn som föds samtidigt som en mormor dör, en kontrast mellan livets början och livets slut.

Varför skriver du om kvinnor?
– När jag började skriva fanns inte Sex in the city på TV eller Bridget Jones. Jag ville skriva om en tuffare, självständig, modern kvinna. Men min nya bok, "Cosmofobia" som kommer ut i Spanien i mars handlar om något helt annat, om invandring och kulturkrockar. Man måste lämna ett ämne också, när man sagt det man vill säga. Nu går jag vidare.

metro feb 2007