Jag hade nypremiär på min revy ”För
Sverige i tiden” som handlar om mitt första möte med möjligheternas land
och fram till det att jag står där på scen framför min publik, ”som ska
våga drömma”. Speciellt intressant för mig är att nå ut till ungdomar.
De lyssnar uppmärksamt när jag berättar om att följa sina drömmar, våga
kasta sig ut, tro på sig själv. Hans Marklund världens bästa regissör som samtidigt
repade revyn med mig och regisserade SVT:s ”Världens barn-gala”. Politiker som forsätter med sina tomma ord om att de
vill hjälpa vår framtid, ungdomarna. Var är ni när något händer? Av Nisti Stêrk
Många har hört av sig och berättat hur
inspirerade de har blivit och känner att de vill göra en massa, men att de
inte vågar. ”Jag är inte som du, du är modig, du kan, men jag då? Inte
kan jag?”
Vadå, som om jag har alltid varit så här modig? Jag har
haft motgångar och gråtit blod. Men ändå har jag tagit mig upp efter varje
fall och tagit nya friska andetag.
Vem har hjälpt mig med det? Ingen! Jag menar det verkligen! Ja, jag har haft
människor som har inspirerat mig, som har gett mig möjligheterna när jag
har tjatat mig fram till saker.
Men det är ingen som har hållit mig i handen och sagt: ”Kom, nu ska jag hjälpa
dig”. Jag har ingen känd far eller mor eller rika släktingar som har hjälpt
mig så jag kan producera själv och hyra in mig på en teater utan bidrag
eller statligt stöd.
Så till er som skrivit till mig och tänker just så: ”Jag kan inte, jag är
inte modig” säger jag: ”Jo, du kan, tro mig, det är bara du som kan
skapa möjligheterna. För här i Sverige kan man inget annat än att lyckas.
Det gäller att ni tar chansen här och nu!”
Ja, jag vet att det är en och en annan som kanske tänker:
”Ja ja. Du med din optimistiska syn, jävla tjat om drömmar.”
Du som tänker så drömmer mer än vi andra, för alla bär vi på någonting,
någon dröm. Du vill så gärna våga. Gör det nu! När du väl gör det så
glöm inte att ha hjärtat med. När du gör saker med hjärtat så kommer du
automatiskt att ledas till dina drömmar. Det är aldrig för sent. Som en äldre
dam sa: Ja, kära du, du orkar, du är ung men jag är 75, det är för sent.
Vad drömmer du om då, frågade jag? Måla, bli konstnär, du har väl inget
fel på armarna och du har inte ont i ryggen.
Nä. Bra! Då är det bara att anmäla sig på en kurs eller gå och köpa ett
staffli och penslar och sätta igång. Vem vet, kanske jag köper ditt
konstverk. När du inte kan måla och är sängliggande kan du le åt att du i
all fall prövade. Du förverkligade din dröm.
Hon grät och kramade mig och sa: Nu ska det handlas här, jävlar anamma!
Jag jobbar hela tiden för att kunna fortsätta producera
egna föreställningar. Jag avvarar en viss summa av mina biljettintäkter
till barnhemmet jag drömmer om, ett barnhem som ska heta Mala Stêrk. Stêrk
betyder stjärna och alla barn som kommer bo på Mala Stêrk är en stjärna.
Så tack för att du köpte en biljett just till min föreställning, för nu
är du också en del av Mala Stêrk.Jag har haft motgångar och gråtit blod.
Men ändå har jag tagit mig upp efter varje fall och tagit nya friska
andetag.
+
-
redaktion@city.se