Dags för män att ta emot barnbidraget

 Svenska barn måste vara underligt konstruerade. De behöver sina pappor, säger man. Men bara fem dagar varannan vecka. Mer vore skadligt för dem.
Mammor, Försäkringskassan och domstolarna har i symbios bestämt att det bästa för barn till separerade föräldrar är att vara med pappa varannan vecka från onsdag eftermiddag till måndag morgon. Inte en timme mer. En pappa som naivt propsar på ytterligare någon dag, till exempel tisdag till måndag, eller måndag till måndag gud förbjude, möter ett helvete av anklagelser, utredningar och domstolsförhandlingar.
Den oinvigde måste förundras över det där. Vad är det för magiskt med onsdag till måndag som gjort det till lösningen på alla problem? Det är ingen magisk formel för barnens väl och ve, om någon trodde det. Snarare för mammans väl och ve, för det är pengar det handlar om. Om pappan har barnen max tio dagar under en 28-dagarsperiod får hon underhållsstöd.
Har han dem tolv anses barnen inte längre bo övervägande hos mamman och hon får inga pengar.

En pappa som mejlat mig berättar att han gradvis började träffa sin son mer än de stipulerade fem dagarna varannan vecka. Mamman kom på att det var praktiskt, hon fick tid för annat, och pojken njöt av att få vara hos sin pappa mer. Till slut blev det så att han hade sonen halva tiden, och han tyckte då att han inte skulle betala något underhåll. Mamman kom omedelbart till sans och ställde ultimatum: ”Träffa pojken mindre, annars begär jag enskild vårdnad!”

 Så enkelt är det; pengar styr var barnen ska bo. Jag förstår inte hur någon kan vara så egoistisk. För några kronors skull missunnar hon sitt barn en vardagstillvaro även hos sin pappa.
Det finns bara en lösning: Slopa underhållsplikten för pappor som tar sitt ansvar. De betalar redan fullt för sina barn. Oavsett om de har barnen tio eller femton dagar per månad måste de hålla dem med eget rum, kläder, leksaker, sportutrustning, resor och aktiviteter.
Utan chans att få underhåll skulle mammor förlora incitamentet för att strida. De skulle i stället tjäna på att låta barnen vara lika mycket hos pappan, eftersom barnen kostar varje dag man har dem.
Självklart borde också barnbidraget vara delat mellan föräldrarna. I dag får pappan halva barnbidraget bara om mamman är med på det. Logiken haltar. Det är inte när föräldrarna är sams som de behöver dela barnbidraget, när de är sams delar de lätt kostnaderna mellan sig. Det är när de inte är det som pappan behöver sin halva.
Kvinnorna fick rösträtt 1921. Nästan ett sekel senare borde män vara betrodda att ta emot bidrag för sina egna barn.