Från Wikipedia

Polyamori, från poly som betyder flera och amor som betyder kärlek, är en livsstil som innebär flera möjliga kärleksrelationer samtidigt, på ett sådant sätt att alla partners är överens och eventuellt vet om varandra.

De som praktiserar polyamori skiljer det vanligtvis från öppna förhållanden, till skillnad från dessa så betonas kärlek och känslomässiga band till alla man är tillsammans med. Man ser på kärlek som en känsla som bara blir starkare ju mer man känner det snarare än att man har ett speciellt kärleksförhållande som delas mellan två personer. Man ser varje relation annorlunda och att man inte kan byta ut någon man älskar bara för att man också börjar älska någon annan.

Rent praktiskt finns det otaliga varianter, alltifrån någon som bor själv och har flera partners över ett gift par där båda har andra partners till tre eller fler människor som älskar varandra och bor ihop.

En symbol för polyamori är en regnbågsfärgad papegoja, vilket kommer av att en papegoja stereotypiskt ges namnet Polly samt Pridefärgerna som då ger en koppling till HBT. Detta innebär inte att alla personer inom HBT-samhället ser polyamorösa som en del av detsamma.

Från Wikipedia

Den här artikeln behöver fler källhänvisningar för att verifieras. (2010-01) Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter), eller diskutera frågan på diskussionssidan. Information som inte verifieras kan ifrågasättas eller tas bort.

Anarkist-A i ett hjärta är en symbol för relationsanarki. Den skapades 2006 av Leo Nordwall från konstgruppen Interacting Arts.

Relationsanarki är ett begrepp och en social praktik utifrån synsättet att relationer mellan två eller flera människor inte behöver styras av några förutbestämda regler eller normer, utan i stället kan utvecklas som en överenskommelse mellan de inblandade.^[1] Utövare kallar sig för relationsanarker eller relationsanarkister. Ibland förkortas relationsanarki RA.

Relationsanarkister gör ingen principiell skillnad på vänskapsrelationer och kärleksrelationer och har därför flera parallella relationer som kan vara både vänskapliga, sensuella och sexuella.^[2] Inom relationsanarki används ibland termen obegränsande relationer. Utövarna frånsäger sig formella relationsformer och låter istället den individuella relationen utvecklas på sina egna villkor^[3] Begrepp som pojkvän/flickvän undviks i en relationsanarkistisk relation, eftersom de anses kopplade till normativa förhållanden.

Relationsanarkister delar inte upp relationer i partners och icke-partners, utan har en mer flytande syn på relationer där allt är tillåtet så länge alla kan acceptera överenskommelsen.^[1][2] En konsekvens av det är att relationsanarkister kan ha flera sexuella, kärleksfulla eller intima relationer,^[4] vilket gör att RA ofta ses som närbesläktad med polyamori. En påtaglig skillnad består i att polyamorösa ofta fortfarande gör en kategorisk åtskillnad mellan kärleksrelationer och vänskapsrelationer, men att relationsanarker inte erkänner någon sådan skillnad.^[5]

En obegränsad relation är enligt relationsanarkisterna inte samma sak som ett öppet förhållande. Ett öppet förhållande är när två eller flera personer är ihop, men har en överenskommelse om att det är okej att ha sex, vara intim och eventuellt vara kär i andra. Eftersom relationsanarkister inte gör någon skillnad på olika typer av relationer är de inte ihop med någon i konventionell mening, även om de till exempel kan ha en långvarig kärleksrelation. Det betyder att det inte finns något förhållande som kan vara "öppet".

Relationsanarker är inte nödvändigtvis en del av den anarkistiska rörelsen, men använder termen anarki för att beteckna att sättet att förhålla sig till relationer är inspirerat av anarkistiska idéer och metoder kring kollektiv och individ. Relationsanarki kan också ses som en samhällskritik och ett uppror mot etablerade relationsformer. Anarkistiska perspektiv används också ofta för att problematisera trohet och exklusivitet inom relationer.

Relationsanarki är starkt influerad av queerteori på så sätt att den motsätter sig idén om den heterosexuella monogama tvåsamheten som grundläggande enhet i samhället. På precis samma sätt och av snarlika skäl motsätter man sig till exempel även en homo- eller polykultur: Samtliga sociala strukturer som begränsar individernas frihet till att forma sina relationer är föremål för den relationsanarkistiska kritiken.

Från Wikipedia

Monogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två parter. Monogami har idag också kommit att används också om icke äktenskapliga sexuella förhållande mellan två parter. Historiskt sett har monogami varit mindre vanligt än polygami i världen^[1], men i västvärlden är monogami idag väl etablerat. Seriell monogami kallas en ordning där det inte är acceptabelt att ha mer än en sexualpartner åt gången (otrohet) men accepterat att ha flera partner under sin livstid.

Monogami används också inom biologin för att beskriva relationer mellan djur. Monogamin i djurriket är i regel social och inte sexuell. DNA-tester visar att avkomma sällan eller aldrig kommer från de monogama partnerna. Albatrosser och gibboner är exempel på monogama djurarter.

Värdet av monogami har diskuterats, och eftersom monogami är ett starkt laddat värde i de flesta västliga samhällen rör diskussionen gärna upp många starka känslor.

Kritiker [redigera]

Vissa menar att monogami är direkt skadligt på det sociala planet, att det inskränker på människors frihet, är ett av samhället sanktionerat prostitutionsförhållande och så vidare. Monogami kritiserades tidigt av socialister som Friedrich Engels, Alexandra Kollontaj och Emma Goldman. Feminister och queerteoretiker har också länge kritiserat monogami. Dessa kan ibland förespråka alternativa relationsformer, som polyamori eller relationsanarki. Andra anser att monogami är onaturligt eller orealistiskt, till exempel Sigmund Freud. Biologisk forskning stöder tesen om sexuell monogami som en "onaturlig" praktik.^{[2] [3]} Till den här kategorin av motståndare till monogami hör även de som ser monogami som statistiskt omöjligt. ^[4]

Försvarare [redigera]

Andra försvarar monogami som en garant för kvinnors rättigheter. Ett flertal feminister i Syd ser lagar som garanterar jämställda monogama äktenskap som frigörande. FN arbetar genom Committee on the Elimination of Discrimination against Women för att enbart tillåta monogama äktenskap världen över, eftersom polygama äktenskap anses vara diskriminerande mot kvinnor. En annan typ av försvar för monogamin är att monogami befrämjar stabila och kärleksfulla förhållanden. Studier på så kallade "öppna äktenskap"^[5] visar att det i dagens västerländska samhällen för många varit svårt att kombinera monogama äktenskap med sexuell icke-monogami.

Källor och referenser [redigera]

1. ^ Murdock, G.P. (1967). Ethnographic Atlas. Pittsburgh, PA: University of Pittsburgh Press.
2. ^ Birkhead, T.R. & Møller, A.P. (1995). Extra-pair copulations and extra-pair paternity in birds. Animal Behaviour, 49, 843-848.
3. ^ Birkhead, T.R. & Møller, A.P. (1996). Monogamy and sperm competition in birds. In J. M. Black (Ed.), Partnerships in Birds: The Study of Monogamy (pp. 323-343). Oxford: Oxford University Press.
4. ^ Clements, M. (1994, August 7). Sex in America today: A new national survey reveals how our attitudes are changing. Parade Magazine, 4-6.
5. ^ Buunk B. (1980). Extramarital sex in the Netherlands: Motivations in social and marital context. Alternative Lifestyles, 3, 11-39.

Se även [redigera]

Från Wikipedia

Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Motivering: I flera avsnitt används polygami istället för polygyni, trots att det är polygyni som avses. (2010-01) Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.

Länder som tillåter månggifte.

Polygami, månggifte, står i motsats till monogami, det vill säga äktenskap mellan två personer. Följande terminologi är accepterad:

• Polygyni - en man är gift med flera kvinnor.
• Polyandri - en kvinna är gift med flera män.
• Polygynandri - flera män och kvinnor är gifta med varandra.
• Bigami - en person är gift med två personer.

Polygyni förekommer i omkring tre fjärdedelar, eller i 850 av 1 170 av de samhällen som ingår i Murdocks Ethnographic Atlas. Polyandri är mycket ovanligt. Polyamori är vidare en generell term för en romantisk eller sexuell relation (inte nödvändigtvis äktenskaplig) med flera partners samtidigt.

Polygami i samhällsdebatten [redigera]

I västvärlden har det monogama, heterosexuella äktenskapet varit dominerande. Under senare tid har normen heterosexualitet alltmer ifrågasatts som godtycklig och diskriminerande mot homosexuella. Vissa debattörer har då hävdat att normen monogami är lika godtycklig och kan anses vara diskriminerande mot individer som önskar praktisera polygami. Hittills har dock homosexuella fått betydligt större gehör för sina argument än de som förespråkar polygami, vilket har lätt till att homosexuella äktenskap blivit lagliga i Sverige till skillnad från polygamiska.

Feministiskt initiativ lade fram ett preliminärt förslag till ny lagstiftning under år 2005 som skulle innebära en möjlighet till offentligrättsligt erkännande av polyamorösa förhållanden.^{[källa behövs]}

Dock accepterar vissa myndigheter i Sverige polygama äktenskap om dessa ingåtts i ett land där polygami är lagligt.^[1][2]

Synen på polygami inom olika religioner [redigera]

Judiska samhällen [redigera]

Polyandri förekommer inte inom judendomen. Synen på polygyni inom judendomen är splittrad. I Gamla Testamentet tar Abraham sig flera fruar, och detsamma gäller de forntida kungarna, som till exempel David. Judar bosatta i mellanöstern har fortsatt att praktisera polygyni in i modern tid och har även fått dispens för detta i staten Israel. Bland europeiska judar har däremot den lokala sedvänjan att praktisera monogami haft genomslag sedan medeltiden. ^{[källa behövs]}

Kristna samhällen [redigera]

Polyandri förekommer tradionellt sett inte inom kristendomen. Av inte helt klarlagda skäl kom monogami att bli dominerande i antikens Grekland och senare även inom Romarriket. (Mäktiga män hade dock ofta slavinnor som älskarinnor, och inom lägre samhällsklasser var prostitution vanligt.) Kristendomen med sin starka sexualmoral byggde vidare på det antika monogama äktenskapet.

Kyrkofadern Augustinus, som för övrigt hade en mycket negativ syn på sexualitet, skrev vid flera tillfällen att polygami inte var lagligt. I och med reformationen och upphörandet av prästernas celibat i de protestantiskakyrkorna, skriver Martin Luther om polygami; han ansåg att polygami inte passar in i kristendomen. Detsamma gällde Jean Calvin. ^{[källa behövs]}

Månggiftet har ofta setts som en konsekvens av syndafallet och inte enligt skapelseordningen. Jesu ord i bl.a. Matt 19:3-9 har däremot ansetts knyta det kristna äktenskapet åter till den ursprungliga skapelsetanken med äktenskapet som monogamt och i princip oupplösligt.

Fundamentalistiska mormoner med flera [redigera]

Mormonerna praktiserade ursprungligen polygyni, men blev tvungna att ta avstånd från seden år 1891 för att deras territorium skulle bli accepterat som delstaten Utah. Små utbrytargrupper, så kallade fundamentalistiska mormoner, fortsätter dock att praktisera polygami. Det uppskattas att det finns det omkring 30 000 människor i USA som lever i polygyna relationer inom dessa utbrytargrupper. Utöver detta finns ytterligare något tiotusental individer spridda över främst västra USA som praktiserar polygyni, ofta av skäl relaterade till en fundamentalistisk kristen tro.^{[källa behövs]}

Under 1800-talets nybyggartid i västra USA var polygyna relationer om inte vanliga så ändå förekommande^{[källa behövs]}: Olyckor var frekventa och då en gift man dog i ensliga trakter kunde en annan gift vän ta sig an den nyblivna änkan. Vidare läste vanligt folk Bibeln och kunde då se att polygyni förekom under främst gammaltestamentlig tid, och i vissa fall bestämde sig små samhällen för att praktisera seden. Som villkor för att bli upptagna i unionen var därför ett antal delstater, och inte endast Utah, tvungna att ta med en paragraf i delstatsgrundlagen som förbjöd polygami. ^{[källa behövs]}

Månggifte i islamisk rätt [redigera]

Polyandri förekommer inte inom islam, polygyni är däremot lagligt i flertalet muslimska länder.

Enligt Koranen 4:3 kan en muslimsk man gifta sig med upp till fyra kvinnor om han behandlar dem likvärdigt. En muslimsk kvinna kan däremot inte gifta sig med mer än en man och enligt Koranen 2:221 måste denna man vara muslim. Men eftersom det är problematiskt för mannen att behandla sina fruar likadant så uppfylls inte villkoret och därav kan månggifte anses vara otillåtet. ^[3]

Polygyni är inte längre vanligt i Mellanöstern utan det begränsade tillåtandet handlar ofta om en nödlösning för människor såsom frånskilda, ofruktsamma, övergivna, av familjepåtryck eller änkor som måste försörjas, utifrån principen att mannen fungerar försörjare.^{[källa behövs]} Saudi-Arabiens nuvarande (2008) kung Abdullah bin Abdul Aziz har emellertid fyra hustrur och är själv son till sin fars åttonde hustru. Eftersom det inom islam inte anses värdigt att en kvinna försörjer sig själv har sura 4:3 i Koranen, ansetts förstärka kvinnors och familjens ställning, med motiveringen att polygyni kunde förstärka välfärden för ensamstående kvinnor och änkor då den manliga befolkningen minskade på grund av krig ^[4]. En del konservativa hävdar att månggifte accepteras eftersom mannens sexuella behov anses vara större än kvinnans anger Khader.

Efter kolonialmakternas slut blev det bl.a. förbjudet med månggifte i Turkiet 1924, Tunisien 1957 och i Marocko 1958. De flesta länder åberopar sura 4:129 i Koranen som visar på omöjligheten att behandla flera hustrur likvärdigt. I Turkiet beror förbudet på landets sekulära lagstiftning. ^[5] Det har införts restriktioner för män, bl.a att den första frun måste godkänna att mannen tar fler fruar, att han kan bevisa sin försörjningsförmåga samt ha myndigheternas tillåtelse vid månggifte. Idag är det vanligare att muslimska kvinnor skriver in en klausul i sitt äktenskapskontrakt (aqd) för att försäkra sig om att mannen inte får ta fler fruar. ^[6]

Polygyni är ovanligt eftersom det även är kostsamt och att det betraktas mer som en statussymbol i vissa delar av världen. Kvinnans släkt kan klaga hos domaren (qadi) som kan upphäva äktenskapet om inte mannen behandlar sina fruar jämlikt och tillfredsställande. ^[7] Månggifte är mer accepterat bland fattiga då de behöver såväl arbetskraft som barn till sin försörjning för att få en trygg ålderdom. ^[8]

Hinduiska samhällen [redigera]

I Indien är polygami tillåtet för dem vars religion tillåter det och förbjudet för dem vars religion är emot det. År 2004 finns förslag om en gemensam lag oavsett religion; när religionen är så inflytelserik som i Indien är detta dock troligen svårgenomförbart. Annars har det i hinduiska länder förekommit polygami. Religionen är varken för eller emot det. ^{[källa behövs]}

Buddhistiska samhällen [redigera]

Enligt buddhismen så får man inte skada någon varken fysiskt eller psykiskt. Därför är polygami etiskt tillåtet om alla inblandade är överens om det. Annars inte eftersom någon då blir skadad.

Polygyni [redigera]

Det kan hävdas att de samhällsekonomiska effekterna av polygyni är att flera personer (fruar och barn) blir beroende av en enda persons (maken/fadern) försörjningskapacitet. Detta kan i extrema fall leda till ökad fattigdom.^[9] Man bör dock komma ihåg att denna ståndpunkt utgår ifrån att mannen ska försörja familjen, naturligtvis kan fruarna också medverka i försörjningen av familjen, vilket skulle tala emot denna effekt.

Härskare med många kvinnor [redigera]

De sex betydande förhistoriska samhällena Babylon, Egypten, Indien, Kina, Aztekriket i Mexiko och Inka i Peru hade alla härskare som levde med ett stort antal kvinnor. Det kunde vara från 300 och upp till 4.000 konkubiner.^{[källa behövs]}

I dessa kulturer fanns väl utarbetade system för att föra ihop kvinnorna i harem och hålla dem kvar, väl vaktade så att ingen obehörig skulle komma in eller ut. En indisk kejsare hade till och med hus med konkubiner omgärdade av eld. I Kina höll man väl koll på när kvinnorna var fruktsamma och då passade kejsaren på att ligga med dem. Man såg till att han var sparsam med sin sädesvätska så att han kunde befrukta två kvinnor om dagen, för att på så vis sprida sin ätt vidare så mycket som möjligt. Vissa kejsare klagade över att dessa plikter var betungande. ^{[källa behövs]}

I Dahomey i västra Afrika skulle alla kvinnor ställa upp på kungens behov, tusentals kvinnor hölls i harem till hans tjänst. Detta ledde till att det i staden Abomey var svårt att hitta någon som inte hade blodsband till kungaätten. ^{[källa behövs]}

Gemensamt för alla dessa härskare var att de alla hade en hustru som var högre uppsatt än alla andra, en drottning, och det var endast hennes barn som kunde ärva tronen. Genetiskt sett främjar polygyni gener från mäktiga män. Eftersom så många får hans gener blir hans egenskaper vanliga. ^{[källa behövs]}

Polygynandri [redigera]

Polygynandri förekommer i vissa byar i Himalayaområdet, exempelvis i Nepal, där en nomadisk man följer djurflockens vandringar och medan hustrun stannar i hembyn.^{[källa behövs]} Såväl hustrun som mannen kan ha flera äktenskapspartner; för männen kan dessa vara spridda på flera olika byar.^{[källa behövs]}

Polygynandri utövas även av kaingang-folket i Brasilien, och andra folkslag.^{[källa behövs]}

Referenser [redigera]

1. ^ http://www.sdkuriren.se/blog/index.php/bjorklund/2007/09/ 2008-08-27
2. ^ http://wwwc.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_16657059.asp 2008-08-27
3. ^ Naser Khader i ”Familjeliv och livsmönster bland Mellanösterns muslimer (1996)”
4. ^ Esposito, Islam, den raka vägen, 2001
5. ^ Hjärpe, Jan, 99 frågor om islam, 2004, Leopard förlag
6. ^ Knut S. Vikör i ”Mellom Gud og Stat (2003)
7. ^ Knut S. Vikör i ”Mellom Gud og Stat (2003)
8. ^ Naser Khader i ”Familjeliv och livsmönster bland Mellanösterns muslimer (1996)”
9. ^ DN: Barn från Benin sliter i stenbrott

• Alan Clamp, "Evolutionary Psychology", Hodder & Stoughton, 2001.
• Matt Ridley, "The Red Queen", Penguin Books, 1993.
• Linda Stone, "Kinship and Gender", Westview Press, 2000.

Från Wikipedia

För den geometriska figuren, se: triangel

Plansch ur "De Figuris Veneris", illustrerad av Paul Avril.

Trekant mellan en kvinna och två män

Trekant är en form av gruppsex där tre personer deltar, oavsett vilken kombination av kön som är involverade.

Precis som med alla typer av gruppsex är trekanter ovanliga i verkligheten, bland annat på grund av de osäkerhets- och svartsjukekänslor som kan uppstå, men även på grund av rädsla för könssjukdomar.

Ménage à trois som ibland används som en synonym, betyder egentligen "hushåll för tre", det vill säga ett fast förhållande där de inblandade inte nödvändigtvis har trekanter, utan där till exempel två kvinnor medvetet delar på samma man.

Från Wikipedia

Med otrohet menas sexuella handlingar som bryter mot religiösa eller andra krav på sexuell partnerexklusivitet i fasta förhållanden. Otrohet i ett äktenskap kallas traditionellt för äktenskapsbrott (se hor för hur lagstiftningen kring detta varit i Sverige). Med ett vardagligt ord kallas det vänsterprassel.

Betydelser [redigera]

I sekulära icke-religiösa sammanhang betyder otrohet att man i hemlighet för sin partner, eller utan partnerns medgivande, har sex eller är tillsammans med någon annan. Begreppet inbegriper därför inte då man öppet har sex utanför förhållandet, till exempel vid partnerbyten, orgier, trekanter, och så vidare där det uttryckligen givits tillstånd för att ha sex med någon annan än den fasta partnern.

Religiösa traditioner [redigera]

I flera stora religioner som judendom, kristendom och islam betraktas äktenskapsbrott som en synd mot gudomliga lagar, exempelvis "sjätte Guds bud" i Mose lag (2 Mos. 20:13).^[1] Vidare stadgar (3 Mos. 20:10) att män och kvinnor som begår äktenskapsbrott ska straffas med döden.

Islam [redigera]

Inom islam får man offentligt piskstraff för såväl kvinnor som för män som begår äktenskapsbrott. För en rättrogen är giftermål med sådan som begått äktenskapsbrott förbjudet.

Kristendom [redigera]

I gammal kristen tradition har begreppet äktenskapsbrott dessutom en vidare innebörd och innefattar också att man skiljer sig från en trogen partner eller gifter sig med en frånskild person (Matt. 5:32). Det är bakgrunden till kyrkans historiska motstånd mot skilsmässor, ett motstånd som dock alltmer luckrats upp under inflytande av de stora förändringar på samhälls- och familjelivets områden som skett i modern tid. Att den kristna traditionens stränga krav innebär en ideal, snarare än en fullt ut realiserbar etik, antyds av de skärpta formuleringarna om äktenskapsbrott i Bergspredikan:

"Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap." (Matt. 5:27-28)

Denna radikalisering av begreppet är till synes oförenlig med att äktenskapsbrott är belagt med dödsstraff enligt gammaltestamentlig lag. Jesus undervisade att synd inte bara uppstår i handling, utan i tanke och avsikt (se även till exempel Jeremia 17:9-10). Guds krav på människan är alltså ouppnåeligt, varför hon behöver en Återlösare som kan ta dödsstraffet i hennes ställe. Relevant är också berättelsen om äktenskapsbryterskan i Johannesevangeliet 7:53-8:11:

"De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: 'Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?'

Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: 'Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.' Och han böjde sig ner igen och ritade på marken.

När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: 'Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?'

Hon svarade: 'Nej, herre.' Jesus sade: 'Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.' "

Om människan omvänder sig, det vill säga överger synden och sätter sin tilltro till frälsaren, undgår hon alltså domen.

I populärkultur [redigera]

Otrohet har till exempel omsjungits med geografiskt tema i dansbandslåten "Du ringde från Flen" av Grönwalls 1992. I många såpoperor är det många som är otrogna vilket alltid orsakar intriger som gör det spännande för tittarna.

Noter [redigera]

1. ^ 4 Mos. 5:12-31 går så lång att själva misstanken är nog för att utsätta kvinnan för ett test att dricka en bakterieodling av vatten{{subst:kb}} förorenat med smuts från templets golv för att se om hennes mage svullnar som ett tecken på skuld. Motsvarande lag om test av misstänkta otrogna män saknas.

Se även [redigera]

• Utomäktenskapliga förhållanden
• Hor
• Monogami
• Polyamori
• Relationsanarki
• Promiskuitet

 Denna sexrelaterade artikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.

Från Wikipedia

Två flugor parar sig under flygning.

Sexuell förökning, sexuell fortplantning, sexuell reproduktion, könlig förökning, könlig fortplantning eller könlig reproduktion är den typ av fortplantning som sker när två könsceller, oftast från två olika individer, slås ihop för att bilda en ny individ. Könscellerna är av två olika slag, hanliga och honliga. De honliga könscellerna kallas äggceller och de hanliga kallas spermatozoer eller spermier hos djur, och spermatozoider hos växter. Nästan alla organismer som är tillräckligt stora för att ses med blott ögat har sexuell förökning, även om vissa även kan föröka sig asexuellt. Det finns ett flertal olika system för sexuell förökning.

Könsceller bildas genom en särskild form av celldelning som benämnes reduktionsdelning eller meios. De normala kromosomuppsättningen innebär att individen har dubbla upplagor av alla arvsanlag, ärvt från vardera föräldern. I meiosen bildas haploida celler, med halv kromosomuppsättning. Befruktning innebär att den hanliga könscellen för över sitt genetiska innehåll till ägget.

Vanligen sker sexuell förökning genom korsbefruktning, vilket innebär att han- och honcell från olika individer smälter samman. Självbefruktning, att en individ kan befrukta sig själv, är ovanligt hos djur men förekommer hos plattmaskar, ledmaskar, och ibland hos daggmaskar. Hos växterna är självbefruktning vanligare, och förekommer bland annat hos en del gräs, korsblommiga växter och blåklockor.

Den sexuella förökningen utvecklades senare i evolutionen än den asexuella. Utvecklingen av sexuell förökning är ett viktigt och förbryllande problem i modern evolutionsbiologi. Många grupper av organismer, framför allt de flesta djur och växter, förökar sig sexuellt. Utvecklingen av sexuell förökning innehåller två närstående, men ändå klart olika teman: dess ursprung och dess vidmakthållande. Men eftersom de befintliga hypoteserna om ursprunget är svåra att testa experimentellt, har det mesta av aktuell forskning varit inriktad på vidmakthållandet av sexuell reproduktion. Flera förklaringar har föreslagits av biologer, inklusive WD Hamilton, Alexey Kondrashov, George C. Williams, Harris Bernstein, Carol Bernstein, Michael M. Cox, Frederic A. Hopf och Richard E. Michod att förklara hur sexuell förökning vidmakthålls i ett stort antal olika nu levande organismarter.

De första fossila bevisen på organismer som reproducerade sig sexuellt är på eukaryoter för någonting mellan 1,2 och 1 miljarder år sedan. Dess fördel framför asexuell förökning är möjligheten till korsbefruktning, som ger upphov till individer som är genetiskt olika föräldraorganismerna. Detta ger en större genetisk mångfald, och tillåter arter att förändras snabbare än enbart genom mutationer. Avkommans genuppsättning skiljer sig från förälderorganismen, eftersom dessa slumpmässigt donerar halva sitt genom till var och en av könscellerna, genom en process som kallas meios. Dessa könsceller med halv genuppsättning möts sedan och smälts samman, för att producera en ny individ med en helt ny genuppsättning.

Encelliga organismer [redigera]

Många protister och encelliga svampar har sexuell förökning. Två celler smälter ihop och bildar en zygot. Sedan kombineras de två organismernas gener ihop på ett nytt sätt, och efter ett vilstadium delar sig cellen och nya individer bildas.

Konjugation [redigera]

Hos en del grönalger, exempelvis hos spiralbandsalgen (Spirogyria) överförs hela det genetiska innehållet från en cell till en annan via en särskild kanal som bildas för ändamålet, konjugationskanalen. Detta kallas konjugation, men ska inte förväxlas med konjugation hos bakterier, då en mindre mängd DNA förs över mellan två bakterier via särskilda pili. Visserligen blandas här individers DNA, men det är inte frågan om någon reproduktiv mekanism och bakteriell konjugation är således inte något fall av sexuell förökning.

Växter [redigera]

Blommor är den sexuella reproduktionsmekanismen för vissa växter.

Generationsväxling [redigera]

Hos de flesta växter, både kryptogamer och fanerogamer, förekommer generationsväxling. Detta innebär att organismen generationsvis växlar mellan två typer av organismer, en haploid med enkel genuppsättning, och en diploid med dubbel. Även vissa djur, exempelvis nässeldjuren, fungerar på detta sätt. Hos växter kallas organismerna i dessa två generationer för gamofyter och sporofyter. Gamofyten är den haploida eller könliga generationen. Den bildar haploida könsceller, som sammansmälter två och två för att bilda en diploid könlös organism, sporofyten. Sporofyten bildar sedan haploida sporer, som ger upphov till en ny gametofyt.

I allmänhet är en av generationerna det dominerande stadiet. Hos mossa utgörs själva mossplantan av den haploida, könliga gamofytgenerationen medan den könlösa diploida generationen består av en sporkapsel på skaft, som lever som en parasit på själva mossplantan. Hos ormbunkväxterna däremot, utgörs själva plantan - ormbunken, fräken- eller lummerplantan - av sporofyten, och gamofytstadiet är mycket litet och oansenligt.

Hos fanerogamerna dominerar det könlösa sporofytstadiet helt, och den könliga generationen, gamofyten, är tillbakabildad till rena könsceller. Generationsväxlingen är därmed inte lika tydlig.

Blommande växter [redigera]

Vissa blommande växter har hanliga och honliga individer, men de flesta har hanliga och honliga könsorgan i samma blomma. Pistillen är det honliga organ som är placerad i blommans mitt rakt ovanför blommans fruktämne vari finns många fröämnen. Pistillen omges av en krans av ståndare i vars ståndarknappar det bildas mikrosporer, som omvandlas till pollenkorn. Dessa bärs på olika sätt, exempelvis genom pollinerande insekter eller med vinden, till pistillens övre del, märket. Från märket växer kanaler, pollenslangar, ner till fröämnena. Härifrån bildas frön, som utvecklas till nya plantor.

Djur [redigera]

Fiskar och groddjur [redigera]

De flesta landdjur har inre befruktning, där hanens sädesceller förs in i honan och där smälter samman med ägget. Fiskar och många andra vattenlevande djur har däremot yttre befruktning. Honan lägger obefruktade ägg som kallas rom, varpå hanen befruktar rommen med sin mjölke. Även vissa delvis vattenlevande djur, som grodor, har yttre befruktning

Fåglar [redigera]

Två fåglar parar sig.

Fåglar har en gemensam anal- och könsöppning, som kallas kloak. Vid befruktningen gnuggar hane och hona sina kloaker mot varandra. Honan lägger sedan ägg, oftast ett flertal.

Däggdjur [redigera]

Hos däggdjuren är de viktigaste honliga organen vad gäller förökningen dels äggstockarna, där äggen produceras, och dels livmodern där fostret växer till och slidan där spermierna kommer in, och där barnet föds ut. Hannarnas viktigaste organ är testiklarna, som producerar de hanliga könscellerna, spermierna, och dels ett organ kallat penis med vars hjälp spermierna förs in i honan där de kan sammansmälta med ägget för att bilda en diploid zygot. Fostret utvecklas sedan under en graviditet så att det föds som en relativt färdiga individ. Några undantag hos däggdjuren nämns nedan.

Kloakdjur [redigera]

Kloakdjuren är däggdjur som liksom fåglarna har en kloak. Kloakdjur finns bara i Australien och på Nya Guinea, och det finns bara fem arter varav kanske näbbdjuret är det mest välkända. Kloakdjuren bär sina ägg inom sig i flera veckor, och kan på det sättet nära äggen innan de läggs. Äggen kläcks sedan inom mindre än två veckor, varpå de små ungarna klättrar in i moderns pung där det växer och utvecklas vidare i några veckor. Ett annat kloakdjur är myrpiggsvinet.

Pungdjur [redigera]

Pungdjuren förökar sig i stort sett på samma sätt som de vanliga däggdjuren, fast deras ungar föds på ett mycket tidigare stadium. De nyfödda, mycket outvecklade ungarna kryper in i mammans pung där de suger sig fast vid en spene. I pungen stannar de tills de utvecklats till individer som kan klara sig i världen utanför pungen.

Insekter [redigera]

Detta korta avsnitt behöver utökas.

Svampar [redigera]

I svampriket förekommer såväl sexuell som asexuell fortplantning. Svamparter kan ha upp till fyra kön. Kön hos svampar jämställs inte alltid med kön hos djur och växter och kallas då i stället parningstyper. Hos svampar med mycel och fruktkroppar gäller att om två hyfer (celltrådar) med olika könsegenskaper, det vill säga av olika parningstyp möts, kan de sammansmälta varvid utbyte av genetiskt material äger rum och ger upphov till en fruktkropp. Fruktkroppen tränger sedan fram och sprider sporer med den nya genkombination som uppstått och härur föds nya mycel.

Från Wikipedia

Analsex mellan Aloisio och okänd kvinna, av Paul Avril.

Analsex är en sexuell aktivitet där en part stimulerar sin partners anus, till exempel med hjälp av fingrar eller genom att föra in penis eller en penisattrapp i ändtarmsöppningen. Det förekommer såväl bland homosexuella som bland heterosexuella par.

De lustförnimmelser som kan upplevas vid analsex beror delvis på hudens känslighet runt ändtarmsöppningen och att bäckenbottenmuskulaturen töjs vid penetration av ändtarmens ringmuskel, vilket stimulerar det sympatiska nervsystemet.^[1] Hos män kan prostatan stimuleras inifrån ändtarmen, vilket kan ge upphov till en särskild sorts prostataorgasm.^[2]

Hälsorisker [redigera]

Analsex mellan Hadrianus och Antinous, av Paul Avril.

Analsex medför liksom vaginal- och oralsex risk att smittas med sexuellt överförbara infektioner. Risken att smittas av HIV är avsevärt högre vid analsex än vid vaginalt sex. För den som penetreras vid analsex bedöms risken vara cirka tio gånger högre än vid vaginalt sex.^[3][4]Detta beror till viss del på en något ökad risk för små skador på slemhinnor och penis, som leder till blodkontakt, men framförallt på att slemhinnorna i ändtarmen i högre grad tar upp hivviruset.

Den normala bakteriefloran i den kvinnliga slidan är helt olik tarmens normalflora. Om tarmflora hamnar i slidan kan det leda till en infektion i livmoderhalsen, livmodern, äggledarna samt urinröret och urinblåsan.

Det är mycket ovanligt med skador på ändtarmens slutmuskel (ringmuskeln), eller andra skador vid frivilliga analsamlag. Detta oavsett hur ofta man har analsamlag. En bristande teknik, genom att använda för lite glidmedel eller genom att tränga in för snabbt, kan dock ge upphov till övergående blödningar eller göra analsamlaget obehagligt; slemhinnan i anus är kärlrik, och blödningar kan därför lätt uppstå. Läkningsförmågan är dock väldigt god och blödningen upphör normalt sett tämligen omgående.

Kulturell och symbolisk betydelse [redigera]

I Sverige kallades analsex mellan män tidigare för sodomi, och ansågs vara en sexuell perversion.

I antikens Grekland var sexuella förhållanden mellan män, ofta innehållande analsex, högt ansedda (se pederasti). Även bland de japanska samurajerna var manlig homosexualitet mycket utbredd. En vanlig uppfattning var att könsumgänge med kvinnor var någonting för veklingar och ofrälse. Även i Kina under Tangdynastin var manlig homosexualitet utbredd och betraktades som normal åtminstone i de högre samhällsskikten. Antik arabisk poesi antyder att manlig homosexualitet kan ha varit vanligt förekommande även i det arabiska språkområdet.

Många av jordens kulturer har accepterat den inträngande partens roll, däremot har den penetrerade mannen ansetts förnedrad. Flera av vår tids fräckisar har som poäng att en (heterosexuell) man blir utsatt för analsex. Inom gaykulturen är analsex mellan män vanligt förekommande; det finns oftast ingen statusskillnad mellan rollerna i detta anala samlag.

I många kulturer och samhällen där kvinnlig kyskhet är viktig och där det finns en felaktig tro på att hymens vara eller icke vara kan berätta om en kvinna har haft samlag eller ej, samt där preventivmedel och abort är förbjudna, använder heterosexuella par dessutom analsex som ett alternativ till vaginalt samlag för att undvika graviditet. Det är dock inte garanterat att analsex mellan man och kvinna inte leder till graviditet, då sperma kan komma från mellangården, och in i vaginan. Även kvinnlig penetration av mannens anus förekommer (vanligen kallat pegging), men det är oklart hur vanligt det är. I en svensk undersökning gjord av Folkhälsoinstitutet uppgav 4 procent av männen och 3 procent av kvinnorna att de hade haft analsex under den senaste 30 -dagarsperioden.^[5]

Före 2003 var analsex förbjudet i flera amerikanska delstater, i vissa (såsom Mississippi) både för heterosexuella och homosexuella, medan i andra (såsom Texas) bara för homosexuella. Straffskalan varierade mellan de olika staterna, men för de flesta var böter eller upp till fem års fängelse vanligast. I Idaho kunde man dock få livstids fängelse för brottet. 2003 avgjorde högsta domstolen att sådana lagar inte är förenliga med USA:s grundlag och samtliga lagar som förbjöd eller inskränkte analsex blev därmed ogiltiga.^[6]

Källor [redigera]

1. ^ Hans Olsson, Praktika för analsex, sidorna 3–5, RFSU (2004)
2. ^ Ibid., sidan 4
3. ^ European Study Group on Heterosexual Transmission of HIV (1992). "Comparison of female to male and male to female transmission of HIV in 563 stable couples". BMJ. 304 (6830): 809-813. PMID 1392708. 
4. ^ Varghese, B., Maher, J. E., Peterman, T. A., Branson, B. M. and Steketee, R. W. (2002). "Reducing the risk of sexual HIV transmission: quantifying the per-act risk for HIV on the basis of choice of partner, sex act, and condom use". Sex. Transm. Dis. 29 (1): 38-43. PMID 11773877. 
5. ^ Sex i Sverige – om sexuallivet i Sverige 1996. Folkhälsoinstitutet. Redaktör Bo Lewin. Jämför RFSU: Sex i Sverige, läst 15 september 2007
6. ^ Sodomy laws in the United States

Se även [redigera]

• Analplugg
• Anilingus – oral stimulans av anus
• Ass to mouth
• Pegging
• Lista över samlagsställningar
• Samlag
• Sexualitet

Rekreativt sex. Sex för nöjes skull.
Gruppsex. Att ha sex fler än två samtidigt.
Öppet förhållande. Att det är OK att ha sex utanför ett förhållande.
Polyamori. Att älska, eller vilja älska, mer än en samtidigt.
Säker sex. Att undvika smittspridning.
Svartsjuka och andra relaterade relationsproblem.
Otrohet. Att bryta mot det som överenskommits för ett förhållande.
Länkar till mer om Poly.

Oskorei

Identitär Indo-Europeisk Traditionalist

10 Comments »

1. Tsaren Said:

   maj 30, 2007 at 20:40

   Suck, hennes kolumn låter som en repris av det gamla vanlig flower power-köret. Alla borde ligga med alla för alla vill ju innerst inne ha en massa sex så om vi bara ser till att alla slår bort sina invanda mönster så kommer alla få sex och då kommer alla bli lyckliga!

   - Men de par som vill leva tillsammans och inte med några andra, ska de inte få det? Tänk på alla barn som mår illa av att se sina föräldrar skiljas, hur skulle det då inte bli om de hela tiden får nya föräldrar? Det skulle ju bli jättemånga barn som går omkring och mår dåligt, det är ju inte så kul.

   Det är väl här killen från Sumpan tänker efter ett tag och säger ”Tänkte inte på det..!”?

2. Soerein Said:

   maj 31, 2007 at 9:51

   Utmärkt inlägg! Skulle bara vilja göra det tillägget att det troligen inte blir så många barn i ett polymamoröst samhälle av ”svensk typ”. Skulle gissa att ett ymnigt flöde av preventilmedel och lättillgängliga aborter skulle vara en grundförutsättning för de polyamorösa flummarna. Ett barn väljer man när man ”känner för det” som ett tillbehör i sin personliga utveckling (om det finns några samarbetsvilliga spermier kvar). Barnen blir inte alls tillräckligt många och följaktligen blir det folk som tillämpar modellen, ett långsamt utdöende gäng trötta torrknullare som sakta ersätts med mer livskraftiga folk. Så har det alltid gått till i evolutionen.

   Såvitt vi inte inför den strikt österländska modellen med stenhård kontroll av fruar och döttrar, där framförallt många söner är en statussymbol och där ”ekonomin” baseras på ett stort släktnätverk med samarbetande, manliga släktingar. Kvinnorna håller sig bakom gardinerna eftersom det är den mest lämpliga miljön när huvuduppgiften är att föröka släkten.

3. Kalle Said:

   maj 31, 2007 at 23:15

   Som vanligt högkvalikativt värre av Oskorei, the one and only!

   Ytterst spännande med inlägg rörande Kritikkulturen. Detta med Polyamori bör givetvis ses som destruktivt. Även om man skulle kanske kunna se en fördel i form av större populationer, så är det inget naturligt för vårt folk. Om vi tvingas in i en abnorm livstil som vår evolutionära miljö inte anpassat oss för, blir instinkterna förvirrade och problem uppstår.

   Även om vi inte har någon utbredd polymaori idag, så anammar många västerlänningar en onaturlig livsfilosofi, som gör dem olyckliga.

   Herr Oskorei har ofta tagit upp detta, och jag tackar honom för att gett mig den insikten. Medvetandet om att det moderna samhället ej är anpassat efter oss, ser jag numera som något centralt.

4. Mi Said:

   augusti 31, 2008 at 11:30

   Fast denna ”jag vill att…” bygger på okunighet och projicerade förväntningar om en förbjuden frukt eller ett förlovat land, de saknar verklighetsförankring, och det stämmer heller inte att vedrebörande vill detta. Snarare så får man se vad som ej nämns som rättesnöre kring vad vederbörande saknar.

   Redan för 2500 år sedan så märktes detta av en Prins i Indien. Han kunde få en ny fantastisk maträtt han aldrig prövat förut VARJE DAG, i två år, men är man en smula mänsklig så förstår man att detta just leder till en längtan efter ‘gamla vanliga’.

   Att många innerst inne vill ha stora mängder kvantitativ och kvalitativ sex är jag nödd och tvungen att hålla med.
   Men kvalitet är tre gånger så viktigt som kvantitet, -jmfr hur ni väljer vänner. Och bäst kvalitet får man i ett långvarigt monogamt förhållande.

   Samtidigt kanske man inte skall se det som en dödsynd ( jmfr ‘den strikt österländska modellen’) att under ett livslångt förhållande har en affär eller tre. Det rör sig ju där om en kortare flört, som kanske mer talar till en när man inte får det man vill ha, och som med stor tydlighet kan ge en svaret att det man har, det byter man inte mot något i världen. Kanske skulle det förebygga lite när det gäller skilsmässor, då dessa brukar vara just stelbenta krossanden av vad som tidigare var det gemensamma livet.

5. Balder Said:

   september 1, 2008 at 10:48

   Polyamori och polygami gynnar endast de attraktiva männen, d.v.s. de män som har högst sexull konkurensförmåga. De män som är mindre konkurenskrafita blir förlorare. Även kvinnorna förlorar eftersom de tvingas leva i otrygga och otillfredställande förhållanden, när de blir äldra och förlorar i attraktivitet ofta dessutom ensamma och övergivna med flera barn.

   Polyamori har marknadsförts som ett frihets- och jämlikhetsprojekt. Men eftersom mannens attraktivitet till stor del bestäms av hans makt, rikedom och sociala status, leder polyamori till raka motsatsen. Det blir de män som befinner sig i toppen av samhället som lägger beslag på de flesta kvinnorna.

6. Samwise Said:

   januari 5, 2009 at 22:32

   Jag tänker försöka hålla mig kort och inte lägga ut mig för mycket. Jag har dock ett par inlägg jag måste komma med. Detta med reservationen att jag inte läst artikeln i fråga, eftersom den inte går att finna på internet och det inte finns någon länk att klicka sig fram genom.

   Det är ju tråkigt om nu Augustinsson faller offer för önsketänkande. Det är ju ganska självklart att det finns negativa aspekter. Detta finns det dock ganska många av även i alla andra fall. Det verkar som att Oskorei själv gör misstaget att blunda för dessa i det att han proklamerar att monogami är det bästa.

   Att det dock finns positiva verkningar i polyamorins förtecken är dock utan tvekan, när det gäller polyamoriska personer. Oskorei gör sig skyldig till att döma andra på grundval av hur han själv fungerar. Om man i grunden är monogam, så bjuder naturligtvis detta den största tillfredsställelsen. Om man nu inte är det då? Detta liknar tyvärr debatten på 40- och 50-talen om att man skulle kunna ”bota” homosexualitet och andra typer av sexuella preferenser, som exv transvetism. Man har idag gått så långt, som att ”friskförklara” S&M:are och andra och erkänna deras livsstil som fler exempel på hälsosamma, uppbyggliga relationer.

   Oskorei gör ett misstag till och det är att försöka studera dessa frågor i ljuset av vad hans ”verklighet” säger, dvs kulturer som tillämpar det idag. Detta påminner om när man försökte legitimera homosexualitet genom att studera andra kulturers sätt att hantera den på. För att tala rätt ut, så finns det väl ingen som skulle vilja döma den heteronormativa monogamin genom exempel på andra kulturers sätt att leva ut den? Då tänker jag givetvis på Främre Orienten och deras hedersmord och sedvanor att medelst batterisyra förstöra en underbart skön kvinnas utseende, bara för att hon är ”för vacker”.

   I sin diskussion tar han även den vändningen att kvinnor i andra, polygama kulturer, har en lägre status än männen. Detta är ju inte oviktigt, men helt utan värde i vår kultur, där kvinnor kämpat sig upp till sina rättigheter av idag. Glöm inte att exv pornografin stöddes av kvinnoorganisationerna på sin tid. Det är naturligtvis så att polyamori är något som delas mellan män, som älskar sina kvinnor, och kvinnor som älskar sina män osv. Vad man sedan lägger i ”älska” är lika varierande som i det heteronormativa monogamiska idealet. Så sätt finns det säkert polyamoriska förhållanden som innehåller asexuella element. Kort sagt, vad vi väljer i vårt samhälle bestämmer vi själva över. Det intressanta i Oskoreis uttalande är att han inte själv verkar inse att även kvinnor är polyamoriska i samma utsträckning som män.

   En annan tabbe är att dra upp barnen i frågan, igen på samma sätt som man gjorde i HBT-debatten. Det verkar som att Oskorei inte känner till att vanliga äktenskap till ca 50 procent slutar i skilsmässa, om inte mer. Vilka föredömen sätter då dessa vuxna för sina barn, enligt samma tänkande, när de skiljer sig gång efter annan? Det är inte särskilt svårt att se att dessa barn själva har en hop ex-styvföräldrar vid den tid de når vuxen ålder. Detta i sin tur är på det hela taget samma som liknande polyamoriska förhållanden, möjligtvis med den skillnaden att barnen inte slits mellan om de får tycka om sina ex-föräldrar eller ej. Detta samhälle av ständiga misslyckanden, skilsmässor och försök på nytt är inte något som man nödvändigtvis ser som ”dåligt exempel” när det gäller normativa monogamiska förhållanden. Såvida inte man drar in barnen som slagträn i debatten då, då det räcker med en sklismässa för att undergräva sina barns hälsa.

   Slutligen verkar det som att Oskorei använder McDonalds teorier i sin egen tjänst. Särskilt som han använder sig av greppet ”vi mot dem, bli inte som dem” när han lägger fram sina åsikter. Återigen målar han upp andra kulturer och deras val som den enda verkligheten om man avviker från hans ”verklighet”. Det verkar som att han inte gärna lämnar ifrån sig vett och förnuft till dessa han själv utmålar som ”skadliga” för vår kultur. Om det sedan är McDonald eller Oskorei som yrkar på att vi kan döma andras utveckling efter deras härkomst vet jag inte. Klart är väl att indier inte är mer lämpade till att vara mystiker, som ras, och renläriga nordbor inte bättre vetenskapsmän. Särskilt inte sedan vi vet att mycket av de vetenskapliga framstegen görs av bla människor från Orienten i dagsläget. Detta verkar hur som helst inte påverka Oskorei, då han sammanfattar polyamori, homosexuella och andra som motståndare till vårt folk, som skiter i sina barn och inte lägger ner energi på att de skall få adekvat utbildning och gärna omstörtar det samhälle de lever i genom att agera politiskt. Var står du? verkar hans kärnfråga, som om detta överhudtaget spelar roll i en saklig debatt och att det i sig gör honom till domare.

7. Richard Said:

   januari 6, 2009 at 0:35

   Det verkar som att den gamla bilden om att polygami som män med flera kvinnor var projiceras vidare.

   Men hörni, vad hände med attraktiva kvinnorna med hög sexuell konkurensförmåga och en önskan om att ha mer än en man (och nu håller jag mig för enkelhetens skull heteronormativ, så ni slipper bli alltför förvirrade)? Var fick de plats i den bilden som projiceras här? Och var får de kvinnor som inte vill ha några barn, de hör vi inte heller talas om?

   Bara lite nyfiken…

8. Frigg Said:

   januari 6, 2009 at 0:39

   De attraktiva männen??? Kvinnorna blir övergivna???
   Vart var det kvinnor sas ses på som handelsvara? Norden?

   Snacka om sunkig kvinnosyn.

9. Adam Adamanti Said:

   januari 6, 2009 at 14:49

   Samwise: Samma sunkiga och livströtta liberala utilitarism som predikats i vår del av världen i över fyrtio år – med förfärande resultat som följd. Självklart kan man hävda att var och en kan ingå i förbindelser med vem som helst när som helst – så länge alla är med på det och det är kul. Principerna om allas frihet och största möjliga nytta är då respekterade, vilket är okej i den sedvanliga liberala ”diskursen”.

   Men om man gör en politisk analys av äktenskapet, med utgångspunkt vad som är bäst de nordiska och europeiska folken och kulturerna, med bevarande av deras särart, då måste man ta ställning för våra folks traditionella äktenskapsformer. Till dessa hör onekligen det monogama äktenskapet – både i dess kristna och borgerliga form.

   Det första argumentet för denna form av förbindelse mellan man och kvinna är pragmatiskt: allt försvar av traditionell europeisk kultur – inklusive den som gäller äktenskapet – är en motståndshandling mot den liberala och kapitalistiska logik vars slutmål är förintandet av de europeiska folkens etniska och kulturella särart. Det första argumentet är, tror jag, tillräckligt för alla radikalkonservativa.

   Det andra argumentet är normativt och vänder sig till konservativa traditionalister: andra samlevnadsformer innebär, medvetet eller ej, en relativisering av kärleken. Den sexuella partnern blir en situationsbunden partner bland många andra, under en viss tid och plats, etc. Men en av de vackraste uttrycken för den europeiska kulturen är just idén om att en enskild person kan ha oändligt värde. En sexuell partner är, som person, värd att bli föremål för en kärlek som leder bortom den situationsbundna könskärleken. Följaktligen är personer som ingår i sexuella förbindelser värda att kunna ingå i monogama äktenskap, som är obundna av njutningspreferensernas logik.

   Det sistnämnda innebär inte att alla vill eller måste ingå i sådana äktenskap, men möjligheten att ingå dem måste upprätthållas av staten. En stat som står i överenstämmelse med idén om att den enskilde har oändligt värde – kännetecknande för den europeiska kulturen – är därför förpliktigad att skydda det monogama äktenskapet som samhällsinstitution. En sådan plikt är oförenlig med att samtidigt upprätthålla ett polygamt äktenskap, eftersom det sistnämnda upphäver den monogama äktenskapsinstitutionen.

   Observera att det sistnämnda inte utesluter att folk kan ”knulla runt” eller ha många ”knullkompisar” – staten behöver inte straffa människor med sådana preferenser, men därav följer inte att den måste ge deras beteende en särskild priviligierad ställning som upphäver det monogama äktenskapet.

   Med en del justeringar kan nog argumenten ovan användas mot det i våra dagar så omhuldade bögeriet – om folk vill ägna sig åt sodonomi, varsågod, men upphöj det inte till samhällsinstitution. En annan intressant sidoaspekt är att det monogama äktenskapet – paradoxalt nog – ger mera frihet åt alla, eftersom den tillåter diverse former av bortomäktenskaplig sodonomi och promiskuitet, utan att kränka majoritetsbefolkningens normer. De liberala argumenten för polygami och ”könsneutrala äktenskap” förutsätter däremot alltid att majoritetsbefolkningens traditionella värderingar skuldbeläggs och görs till föremål för politiska och terapeutiska åtgärdsprogram. I en snar framtid har vi säkert en ”polyombudsman”, som kämpar mot den kvävande ”mononormativiteten”…

10. Richard Said:

    januari 6, 2009 at 21:37

    Adam, efter att ha läst din kommentar måste jag fråga, på vilket sätt skulle tillåten polygami förhindra att även monogama äktenskap kan ingås? Varför skulle monogami och polygami, som institutioner eller idéer, inte kunna finnas sida vid sida? Varför ska det jämt och ständigt finnas dessa motsättningar mellan personer med olika idéer om hur de vill leva?

    På vilket sätt hindrar jag, som är öppet poly, dig från att leva så mono du vill?