Stoppa mobbarna

Expressen har de senaste dagarna skrivit om den brutala mobbningen av en 14-årig pojke i Sundsbroskolan i Bunkeflostrand. Det är ett skakande dokument från den svenska skolan år 2007.
Under mer än ett år har mobbningen pågått utan att skolan har stoppat den. Först när den fruktansvärda bilden på hur pojken tejpas fast vid ett träd publiceras i Expressen börjar det på allvar hända saker. Skolan och stadsdelsnämnden har nu ringt upp den berörda familjen och lovat att tillmötesgå dess önskan om att få byta skola för pojken.
Föreställ er för ett ögonblick att den drabbade pojken hade varit en vuxen person. Mot sin vilja släpas han eller hon ut på en gård och tejpas fast runt ett träd så att hon/han knappt får luft. Kollegorna tycker att det hela är så lustigt att de plockar fram sina mobiltelefoner och tar lite bilder för att skicka vidare. Några dagar senare ringer arbetsgivaren upp offret och säger att det nog ska gå att hitta ett nytt jobb på en annan arbetsplats – åt brottsoffret.

Ett sådant förlopp hade förstås varit helt omöjligt. Om 14-åringen hade varit vuxen skulle samhället ha kallat saker vid deras rätta namn, polisen hade kallats till platsen och gärningsmännen hade gripits, förhörts och fått kännbara straff.
Det går självfallet inte att utkräva straffansvar på samma sätt av barn, men kränkningen för den drabbade gör lika ont och den måste tas på lika stort allvar. Annars lämnar man fältet fritt för djungelns lag i skolan, där de starka har obegränsad frihet att begå övergrepp och mobba medan de svaga lämnas skyddslösa.

I torsdags sade riksdagen ja till stramare ordningsregler i skolan. Lärarna ska få större befogenheter att ta ifrån elever mobiltelefoner och bråkiga elever ska kunna tvingas byta skola. Det är en välkommen skärpning. Vi har nu en skolminister som tar mobbningen på allvar och anser att det i första hand är mobbarna som ska tvingas byta skola – inte mobbningsoffret.
Det är ett första viktigt steg för att komma till rätta med mobbningen. Men nya lagar och signaler från högsta ort hjälper inte om de inte omsätts ute i verkligheten. Det är på de enskilda skolgårdarna det avgörs om lärare och rektorer är beredda att ta sitt ansvar: om de ser till att upptäcka mobbningen i tid och reagerar snabbt och resolut för att få ett stopp på den. Eller om de väljer att titta åt ett annat håll och släta över.
Det som den 14-årige pojken på Sundsbroskolan har fått genomlida ska ingen elev i Sverige behöva bli drabbad av.