Svårt för USA att återta ledarrollen

Bengt Albons

Washington. Det kommer att ta lång tid, flera år, innan USA kan lämna Irak. Det kommer att ta ännu längre tid för USA att återta den maktposition och det inflytande i världen som förlorats med Irakkriget. Den bilden ger bedömare som DN har träffat i Washington.

•

Det politiska Washington förefaller mer splittrat än vanligt. En del av de säkerhetspolitiska analytikerna anser att USA genom kriget och George W Bush som president förlorat en maktställning och ett anseende som aldrig kan återställas, andra tror att USA kan börja återgå till sin traditionella roll att leda världen när en ny president tillträtt i början av 2009.

Kriget i Irak är på allas läppar. Tillsammans med Bushs förlorade trovärdighet är det centralpunkten i alla politiska diskussioner. Alla tycks ense om att förtroendet för presidenten och USA:s anseende i världen nått ett lågvattenmärke.

- President Bush har ingen inrikespolitik, han föreslår inga nya program, inte ens skattesänkningar. Så kriget i Irak är den enda fråga man kan bedöma hans politik utifrån. President Johnson var inte bara Vietnamkrig, Nixon var inte bara Watergate, men Bush är bara Irak, säger seniormedarbetaren Christopher Caldwell vid den neokonservativa tidningen Weekly Standard.

Därför menar Caldwell att det inte var så konstigt att hälften av de experter som tillfrågades av tidningen Washington Post om vilken president som varit sämst i historien svarade George W Bush. Häromdagen anslöt sig förre presidenten Jimmy Carter till den åsikten.

Anthony Cordesman, som är en av de mest erfarna analytikerna vid Center for Strategic and international studies i Washington, säger att det blir en intressant uppgift för framtida historiker att avgöra vilken president som varit sämst inom utrikespolitiken sedan andra världskriget: demokraten Lyndon Johnson eller republikanen George W Bush.

Han beskriver Bush som "en lam anka", en president som inte kommer att kunna uträtta särskilt mycket under det halvannat år han har kvar i Vita huset.

Cordesman är en försiktig bedömare som inte tar till överord. Han säger att det för närvarande är troligare att USA:s koalition i Irak kommer att misslyckas än lyckas, men att man måste blicka fem, tio år framåt för att se hur problemen ska nalkas i dag.

- Det finns inget enkelt recept för att lösa kriget. USA befinner sig i ett mycket komplicerat läge d är man inte kan diktera händelseutvecklingen, men hur man än närmar sig problemet så måste det skapas säkerhet som förhindrar ett fullskaligt inbördeskrig. Man måste försöka få politisk försoning som ger balans mellan shiaaraber, sunniaraber, kurder och andra minoriteter.

- Det kommer att bli en mycket beklaglig röra. Frågan är inte om det blir en tragedi, det är det redan. Frågan är om det går att hitta vägar som gör tragedin mindre. Oddsen är inte goda, men kostnaderna för att inte försöka kommer med all sannolikhet att bli högre än om man försöker, säger Cordesman.

Precis som de flesta andra politiska bedömare, oavsett om de stöder den demokratiska oppositionen eller presidentens republikanska parti, tror han inte på något snabbt amerikanskt tillbakadragande från Irak. Men den förste av kandidaterna till nästa års presidentval som säger att det krävs ytterligare tre till fem års insatser i Irak kommer antagligen att slås ut, förutsäger han.

- Ingen av presidentkandidaterna i något av partierna har presenterat en långsiktig plan för Irak, men de flesta av dem är mer realistiska än Bushadministrationen, säger Cordesman.

En av de få som tror att USA fortfarande kan vinna kriget är försvarsanalytikern James Jay Carafano vid den konservativa tankesmedjan Heritage Foundation.

- Det är alldeles för tidigt att säga att kriget är förlorat. Nu har vi en strategi för att vända kriget. Det innebär en stor risk, men om irakierna tar sitt ansvar kan det gå på ett år, säger Carafano och tillägger att det vore en katastrof om USA drar sig tillbaka nu.

Flera bedömare tror dock att ett tillbakadragande kan påbörjas till hösten. President Bush har begärt att hans generaler lämnar en utvärdering av taktiken i Irak i september. Blir den pessimistisk om möjligheten till framgång i kriget kanske tillräckligt många republikaner i kongressen överger sin president och röstar med demokraterna för ett tillbakadragande.

Ingen tror att Bush frivilligt kommer att inleda ett tillbakadragande från Irak. Det troligaste är att det blir en uppgift för nästa president. En tänkbar kompromiss kan bli att ett symboliskt tillbakadragande påbörjas innan Bush lämnar presidentposten. Då skulle han kunna skylla nederlaget på oppositionen.

Säkerhetspolitiska bedömare som står demokraterna nära känner olust över polariseringen mellan demokrater och republikaner i kongressen. De anser att demokratiska förslag om ett snabbt tillbakadragande är orealistiska och tror inte heller att Bushadministrationens taktik med truppförstärkningar kommer att ge framgång.

- Vi bör inse att våra mål i Irak inte kan realiseras. Samtidigt måste vi försöka förhindra att inbördeskriget sprider sig till hela landet och till Iraks grannländer. Jag håller med Bushadministrationen om att en snabb reträtt kan bli farlig. Vi har ett ansvar att skydda befolkningen och flyktingarna. Det säger Charles Kupchan, som tidigare arbetade i den demokratiske presidenten Bill Clintons nationella säkerhetsråd.

Michèle Flournoy, som arbetade med försvarsplanering i Pentagon under president Clinton och nu leder tankesmedjan Center for a new American security, har utarbetat en plan som hon tänker föreslå båda partierna i kongressen. Hon anser att kriget var illa planerat från början, men att ett snabbt återtåg skulle skapa enorma problem.

Därför behöver amerikanska truppstyrkor finnas kvar i Irak och i regionen även efter att ett tillbakadragande påbörjats.

- Deras uppgift ska vara att förhindra att al-Qaida får en bas i Irak, att det utvecklas ett regionalt krig och att shiaaraber inleder folkmord på sunniaraber, säger Flournoy.

Hon anser att kriget i Irak är ett enormt strategiskt misslyckande som inneburit att Bushadministrationen lyft på locket till en intern konflikt, givit Iran ökat manöverutrymme i regionen och skapat större plats för al-Qaida i Mellanöstern.

- Vi befinner oss i en av de värs-ta vågdalarna i USA:s utrikespolitiska historia och en återhämtning kommer att ta decennier. Jag tror att pendeln kommer att slå tillbaka och att vi hittar en gemensam grund med våra allierade igen. Men vissa saker kommer vi aldrig över, som övergreppen i Abu Ghraib-fängelset och på Guantánamobasen. Att USA håller människor inspärrade utan rättegång är skandalöst, säger Flournoy.

Charles Kupchan, som är professor i internationella relationer vid Georgetown-universitetet, menar att USA aldrig helt kommer att återhämta sig från den skada Irakkriget tillfogat landets anseende utomlands.

- Jag skulle varit mindre orolig om kalla kriget var kvar, om inte den globala ordningen var i så stark förändring. Nu har USA tillfogats ett historiskt slag som gör att and-ra länder blir mindre benägna att följa vår ledning, säger Kupchan.

Han är också orolig för att den konsensus om utrikespolitiken som funnits mellan ledande demokrater och republikaner sedan andra världskriget och som eroderat under Bushadministrationen aldrig mer kommer tillbaka.

Analytikern Anthony Cordesman håller inte med om att skadorna på USA:s strategiska roll i världen är så stora.

- Irak har redan räknats bort. Sedan 2005 har människor i huvudsak ansett att USA gick i krig av fel skäl, misskött kriget och i praktiken förlorat det. Jag misstänker att de flesta hoppas på att USA ska bli en mer realistisk makt som arbetar ihop med sina allierade. Jag tror inte att folk söker en ersättare för USA.