Vår ständiga jakt gör oss vansinniga

Var det bra så? Det brukar kassörskan i mataffären fråga när hon stämplat in alla varor. Och för det mesta är det ju faktiskt bra så. Man har ju själv valt grejerna, lagt dem i korgen och nu ska man betala. Fast ibland vill man ju svara att man inte är riktigt säker. Det är väl okey antar jag, men bra, det vet i sjutton. Samma sak kan man ju ibland känna när det gäller livet i allmänhet och förhållanden i synnerhet. Inte för att man får frågan om det var bra så men ibland kan man ju inte låta bli att undra om detta var allt. Jag har en killkompis som har en snygg fru, två söta barn, ett stort hus, en fräsig bil, en sommarstuga, ett bra jobb, pengar på banken och massor av vänner. Men trots det tänker han ibland att det måste väl vara mer än så här. Hur kan det komma sig att en kille som till synes har allt ändå skulle vilja ha mer? Eller åtminstone ha det han har, fast lite annorlunda. Lite roligare. Lite festligare. Lite mer spännande. Lite mindre vuxet. Det är som om man genomgår en andra pubertet någonstans kring 30 plus. Man får plötsligt en massa existentiella frågor som man inte funderat på sedan man var en finnig högstadieelev. Vem är jag? Vad det så här jag hade tänkt mig att livet skulle vara? Var det det här jag drömde om?

Man fattar ju varför det händer massa saker i kroppen när man är på väg in i vuxenlivet. Men vad finns det för biologiska fördelar med denna andra pubertet? Vad är grejen med alla dessa män som plötsligt skaffar sportbilar och kvinnor som går på hitta-sig-själv-kurser? Som börjar ställa sig frågan om det var bra så. Jag säger inte att man måste leva livet ut med samma person, att man ska bita ihop, tugga i sig och tvingas sova med bettskena. Men. För det kommer såklart ett men här. Varför är vi alltid på jakt? Alltid på väg någon annanstans. Vi sneglar på andra människor och tycker att de verkar vara så mycket lyckligare, rikare, smalare och snyggare än vi. Har vi rakt hår vill vi ha lockigt. Är vi singlar vill vi inget hellre än att hitta den rätta. Är vi hemma längtar vi bort. Är vi borta vill vi komma hem. Vinner jag en miljon eller går ner tio kilo i vikt, ja då kommer livet att bli helt perfekt. Men är det någon skillnad mellan att vara nöjd med det man har eller med att nöja sig. På att vara glad för det man har istället för att tänka på det man kanske, kanske, kanske skulle kunna få istället. Vår längtan efter något annat driver oss. Till vansinne.

metro